Det här med tre barn på 3 år
Okej, innan jag ens börjar skriva det jag egentligen ska skriva ska jag bara poängtera det som borde vara tydligt; jag älskar mina barn och är OERHÖRT tacksam för dem, jag vet att många är ofrivilligt barnlösa, kämpar mot missfall (jag har själv upplevt två) osv så snälla alla kommentarer eller tankar kring otacksamhet eller annat som påstår att jag är negativ undanbes med kärlek✋🏻 💕).
Så, under den senaste tiden har jag fått många mail, kommentarer och DM ang hur livet med tre barn så tätt går ihop, och om jag rekomenderar detta, därför tänkte jag skriva några rader om min råa sanning. Mina barn är mitt liv, det bästa som hänt mig, men herregud vad svårt det är!!! 3 barn på 3,5 år är en stor utmaning som man aldrig kan göra sig redo på, hur man än försöker - och tro mig vi försökte! Alla tre har helt olika behov, så ni kan ju själva försöka föreställa er hur det känns i mammahjärtat när den ena drar i en och den andra gråter för allt är så tråkigt och det tredjebarnet gallskriker för den vill amma i lugn och ro. Svettas bara jag skriver ner orden. Adam hade ju även kolik det första halvåret. Dessutom hade min make precis börjat studera när Adam kom så det var första gången som han knappt kunde vara föräldrarledig den första tiden - jaaa ni kanske förstår varför bloggen bara handlade om gråt och kaffe den första tiden. Men bebistiden är egentligen kort och går över fort även om det inte känns så för stunden - den tanken är mitt mantra dessa dagar. 
En annan sak som ger mig panik är att vi ansvarar för 3 liv, kan ibland på riktigt kan få hjärtklappning av stress när jag tänker på hur mkt mina val och uppfostran kommer påverka dera liv. Och hur lite jag en dag kommer kunna påverka deras val, till skillnad från nu när jag fattar alla beslut åt dem. Jag tänkte aldrig i dem här banorna innan jag fick barn, men ansvaret som ligger på en är så enormrt redan med ett barn, tänk med fler. Livrädd är jag, och det kan väl inte bara vara jag? 
Slutligen, skulle jag rekomendera att man skaffade barn såhär tätt? Det är faktiskt inte min sak att säga. Alla gör som dem vill, men vår plan var iaf att ha en sladdis som tredje, alltså om mååånga år fram, och hade jag kunnat välja hade jag fortfarande valt att ha det så. Men Allah är den bästa planeraren och idag kan jag inte ens tänka hur livet var med två, och hur livet skulle vara utan vår minsting vår Adomie <3 
Vill gärna höra era tankar kring detta? Någon som har en sladdis? Någon som har de ännu tätare med fler än två? tell me, hur är era tankar kring detta?
 
Min stor kärlek i livet, mina barn. Gud vad jag älskar er. Min högsta dröm är att få äran att vara eran bästa vän. Allahummabarik lakum.
Vår lördag
 
Gårdagen bjöd på årets första picknick för vår lilla familj. Eller egentligen en utefika för att Selin så gärna vill gå ut och cykla. Det började trevlig och mysigt, sen åkte drickorna och fikat ner på golvet, Adam bara grät och Mousa bara sprang iväg och gjorde kaos. Men så är det ju, man går ut för att barnen ska ha kul och för att skapa minnen med dem, inte för att man själv ska ha super duper kul haha. MEN lyckas man ha en trevlig stund mitt i allt kaos så är det värt det. Jag lovar att vilken flerbarnmorsa som helst tänker tanken '' varför går jag ens ut med alla''och '' jag kommer aldrig göra om detta igen'' några gånger i månaden för att bara dagen där på göra om samma sak igen! Eller hur damer?
Hur som helst, efter vår fika date hängde vi hos svärfamiljen i vanlig ordning och senare idag ska vi till min familj för att umgås. Önskar er en trevlig söndag och så hörs vi snart igen inshaa allah <3
 
P.S Glöm inte att lindex rabatten går ut idag. Handla här och använd koden barn1816
Stoppad av polisen
 
Denna bild är egentligen tagen för några veckor sedan när jag skulle visa er mina nya rosa skor som legat och dammat i garderoben. Men eftersom jag endå sitter i en bil är det passande istället att berätta om när jag blev stoppas av polisen och fick en bot på 2500kr. Ja, många blir stoppade av polisen någon gång, men ingen vill prata om det. Men jag kan offrar (😂) mig så kanske det kommer till nytta nångon dag för någon annan.
Förra helgen var vi på lakrtits mässan. När vi skulle hem och jag körde ut ur parkeringen, med selin bältad i sin bilbarnstol (som vanligt) i baksätet så svänger en polisbild in och lägger sig bakom mig. Det är en smal liten väg, vi rullar knappt på 30km, och bara på några sekunder hinner Selin knäppa upp bilbältet och vända sig om i stolen för att prata med mig. Vad tror ni händer då? Jag tänker att ja måste stanna, bälta om henne och prata med henne men i paniken om att polisen säkert  kommer stanna mig hinner jag inte hitta någon lämplig plats, och ja,  polisen blinkar in mig istället. Paniken över att förlora mitt körkort där och då är obeskrivilig. Jag är så noga med bilbarnstolar och bälte och har läst på om precis alla regler gällande det. Men nej det var ingen snack om saken, när dem öppnade dörren satt ju hon utan bälte och hur mkt jag än förklarade att min dotters liv betyder mer än allt i världen för mig och jag körde så långsamt som möjligt för att kunna stanna på lämplig plats, så var det kört. Det som skulle vara en del av Eid-present budgeten är nu en ordningsbot på väg till polisen. 
Allhamdulillah för att inte det hände Selin något. Hon leker ofta med bältet men då brukar jag sitta bak med henne. Nu har hon iaf lärt sig en läxa och har berättat till hela världen att man INTE ska leka med bältet för då blir polisen ledsen på en och det är farligt. Önskar att denna läxa varit lite billigare dock 😂, för jag kunde ju trots allt den. 
Någon mer som åkt på en bot under prövotiden?