Att vara lärare och förälder
När min prinsessa var på besök på jobbet ;) 

Nu när jag är tillbaka som verksam lärare med tre barn hemma har jag reflekterat mycket över hur min roll som förälder påverkar min roll som lärare och tvärtom. Man ska inte sticka under stolen med att man är extra känslig som förälder, man kopplar allting till sitt eget barn hela tiden, inte minst om man jobbar med barn. Men jag tycker det bara varit ett plus i min lärarroll faktiskt. Jag tycker att mitt ledarskap har stärkts av min erfarenhet som mamma och att det dessutom ger mig ett annat förhållningssätt till elever och elevrelationer. Jag brukar ofta tänka på hur jag bemöter elever i olika situationer där jag alltid bollar tanken ‘’ hur hade jag som förälder uppfattat denna situation och uppfattat detta bemötandet av läraren’’. Jag tänker också på att behandla eleverna så som jag önskar och förväntar att pedagogerna behandlar mina barn. Sen är vi alla människor och har upp och ner dagar och då är det, ännu en gång, min föräldraroll som stärker min lärarroll genom att tex be om ursäkt till eleven om jag haft fel i en situation, att bemöta eleven i ögonnivå för att se den på riktigt (för det är så jag försöker bemöta mina egna barn hela tiden) osv. Jag tycker att mamman i mig gör mig läraren i mig ödmjuk och mer pedagogisk faktiskt, allahummabarik. Ni som är lärare och föräldrar, hur upplever ni era roller?  

Jag har ju tidigare jobbat som lärare, i två år. Men det var på komvux med vuxna, det är en helt annan pedagogik där. Såklart menar jag inte att man måste vara förälder för att vara en bra lärare, men det är nog underförstått.