Att studera med barn - slutord.

Den frågan jag får mest här på bloggen måste nog vara om studier i kombination med barn. Jag har svarat på detta flera gånger, i olika inlägg, men nu när min studietid börjar närma sig sitt slut tänkte jag svara på det ännu en gång - lite för att summera studietiden efter nästan 5 års erfarenhet (jag har ju typ alltid pluggat sedan jag blev mamma, med små uppehåll i början av mamma ledigheterna).

Det jag kommit fram till är följande: De råd jag fick tidigare om att inte studera när barnen var små (0-3år) stämmer inte överens med min verklighet. Med facit i hand idag känner jag att det har varit tuffast för Selin att jag studerat hela förra året än någon annan av barnen. Mousa och Adam har inte samma behov som Selin och förstår inte min frånvaro på samma sätt. Selin å andra sidan förstår och ser och det har varit en helt annan grej för henne. Det som har varit ''tur i oturen'' är att jag kunnat prata med henne, förklarat att det bara är tillfälligt och försökt se till att vi gör saker själva bara hon och jag. Men med det sagt har det varit kämpigt, mest nu under höstterminen och speciellt under de sista veckorna. Men barn tar inte skada av att en förälder behöver jobba eller plugga mer under en viss tid i deras liv, så länge man inte berövar dem kärlek och umgänge när tillfället väl ges. Om något kan det vara en lärdom för barnen att se att mamma och pappa kämpar för dem i livet. Och människor kämpar på olika sätt, vissa hemma och andra ute, båda lika bra och båda lika rätt. Barnen lär sig se ansvar och engagemang i tidig ålder.

En annan sak jag märkt och som faktiskt gjort mkt gott för mig de senaste året är klimatet ang oss systrar som inte är hemmafruar ändrats. Systrar har blivit mer förstående och stöttande. Man slänger inte längre ur sig allt möjligt om långa förskoletider för barnen eller hur synd de är om barnen att ha en mamma som pluggar osvosv (listan är lång på vad systrar sagt till mig om min studier). Detta har vänt och min teori är att systrar har insett att man inte kan går runt och leva sitt liv och förlita sig på att en man ska ta hand om en föralltid. Oavsett om den teorin stämmer eller inte så tycker jag det är uppfriskande med denna nya pepp-trend bland systrar. Att det är SÅ många systrar som pluggar och jobbar och dessutom UTVECKLAS i sina kompetensområden - så stärkande!!

Annars så har jag också insett att om man ska lyckas med sina studier så ska man inte vara för hård mot sig själv. Vare sig det handlar om barnen eller andra relationer man har, dem kommer få lida lite och det är okej, det är bara tillfälligt och man får göra det bästa av den lediga tiden när den väl finns. Att ta hjälp är också nyckeln, vare sig det är från familj, vänner, längre förskoledagar eller betald barnvakt - våga ta hjälp och lägg inga värderingar i det!!
Sist men inte minst så får jag ofta frågan om man kan plugga med barn och mitt ärliga svar är: Det är inte att föredra, men det går! Är man väldigt barnkär mitt i pluggtiden och har många år kvar får man själv räkna ut om man vill pausa eller inte och hur kapabel man är att komma tillbaka till studierna sen. Har man ett barn tycker jag man ska vänta tills man är klar med studierna, men det är bara min åsikt. 
Som vanligt hoppas jag att dessa ord är tröst för någon av er, jag vet att vi är många mammor som kämpar på olika sätt här inne! Har ni något mer att tillägga får ni gärna göra det <3
#1 - Anonym

Jag tänkte bara lägga in en kommentar om att det också handlar om hur många barn man har och hur tätt med åldern emellan. Man går efter sin kapacitet helt enkelt. För mig som har lätt för skolan är pluggtid mindre krävande än för en som måste kämpa hårdare. Man får i slutändan inte glömma att ens make och barn har rättigheter från en fru/mamma (och hon har rättigheter likaså) så om man är rättvis mot sin familj kommer Allah alltid vara rättvis och underlätta mot en.

#2 - N.A

Fint inlägg! :)

Är inte mamma, men håller med om att mammor (och kvinnor generellt) behöver vara snällare mot sig själva. Att ta hjälp är så viktigt, för kropp och själ. Och ju snabbare man lär sig att samexistera med andra människors åsikter och köra sitt race ändå, desto bättre för det tar ALDRIG slut.

För en som inte är mamma än är det så fint att se mammor som lever sina liv med glädje, och har med sina barn på resan.
Det är inspirerande.

#3 - Lala

Hej.

Först och främst, grymt jobbat fina du. Härligt att se att allt gick vägen alhamdullilah (och om det nu är något som måste kompletteras att det är något litet). Jag har också tre små barn, relativt likt dig, att det är tätt mellan dem alla. En är 4 år, en två och ett halvt och en är ett och ett halvt. Jag var mammaledig och under min tid med min första fick jag ytterligare två barn hehe. Kom tillbaka till mitt jobb för inte så längesedan, och jobbar nu 65%. Jag blev klar med min utbildning innan jag gifte mig och fick barn. Nu sökte jag även in till en annan utbildning som jag kom in på. Och det är något jag verkligen vill göra. Men har velat fram och tillbaka pga mina barn, främst för jag inte vet hur det kommer att gå att plugga när de är så små, samt att de fortfarande är så beroende av mig. Men min man är stöttande och säger go gor it och att han är med mig till 100%. Och jag känner att jag vill prova, fick liksom denna möjlighet innan jag gifte mig men det var inte läge då. Gör jag inte detta nu så känner jag att jag inte kommer att veta om jag ej provar. Har frågat fram och tillbaka mammor till småttingar som studerar hur det är osv, och svaret är att det är kämpigt men att planering är the key word. Så jag ska prova, får se det som ett heltidsjobb och dagarna man är ”ledig” från uni och de är på förskola så får man ta tillfället i akt och plugga. Går allt vägen kommer jag ha två bra utbildningar innan 31 årsåldern (är 29 nu)

Men är verkligen stolt över dig, jättebra jobbat. Det är ju inte så att vårt jobb ends när skolan eller jobbet slutat, vi har ju fortf ett heltidsjobb med barnen och hemma med allt vad det innebär. Kheir InshAllah.

Kram

Svar: Hej fina du! Och om du har en man som stöttar och kan finnas där och hjälpa till så är det bara att prova! Funkar det så funkar det, funkar det inte så är det inte hela världen. Planering är verkligen key, och dela upp ansvaret hemma så gott det går - är man två som hjälps åt klarar man allt!
Ta hand om dig fina och lycka till, håll mig gärna uppdatera när du kommer igång <3
rgc.nu

#4 - Angi

Jag håller med om att det inte är att föredra (utgår ifrån krävande heltidsstudier) , men att det går. Tycker att den som ”tagit mest stryk” är jag själv faktiskt (dvs, att ta hand om mig) - och det går ju i början men efter ett tag kommer även det att börja märkas på hälsan.. Alhamdulillaah alaa kulli haal 💗.

Känner också att det är jätte roligt att många muslimska kvinnor ser möjligheter att starta eget, studera, utvecklas, osv - och att det är mer öppet accepterat. Kanske kan vara något som är kopplat till det faktum att vi blivit ganska ”utsatta” utifrån, vilket gör att man börjar hålla ihop mer, ha överseende för varandras brister och individuella situationer, etc? Allaahu a3lem
🌸

Svar: Åh jag kände också där på slutet hur allt som hade med mig själv att göra prioriterades bort, sömn, träning, utseende. Men liksom allt annat är det tillfälligt och man härdar bara ut det :P Jaa helt rätt, det kan också vara det! Oavsett så är det uppfriskande att se och uppleva <3
Heija dig och tack för ditt stöd fina du <33
rgc.nu