Vecka 3 - 2019

Tiden bara springer iväg och det är inte alls min mening att det ska eka tomt här! Jag försöker komma in i jobbet nu samtidigt som jag hela tiden har paniken över opponeringen i bakhuvudet. Det känns dock som att jag måste bita ihop och ''spela'' normal nu för att alla säger att det värsta är över men så känns det inte alls för mig. Jag känner mig på nerverna hela tiden (även om det inte alls syns ute) och mitt inre är ett enda mört kaos hahah.. so dark and deep. Och jag tror detta är anledningen till varför jag inte bloggar.. för här är inte som insta, här blir inläggen så djupa och det är inte en liten sekvens som syns i bild eller video. Men hur som helst, livet rullar på, just nu pågår det ett couscous krig på min instagram (love it haha) och jaa, imorron är en ny arbetsdag inshaa allah. Hoppas livet återgår till normalt i februari, eller iaf ett nytt normalt för oss. 

Hoppas allt är fint med er mina kära systrar, saknar att prata med er, men de flesta hänger ju på min insta också så <3

Att studera med barn - slutord.

Den frågan jag får mest här på bloggen måste nog vara om studier i kombination med barn. Jag har svarat på detta flera gånger, i olika inlägg, men nu när min studietid börjar närma sig sitt slut tänkte jag svara på det ännu en gång - lite för att summera studietiden efter nästan 5 års erfarenhet (jag har ju typ alltid pluggat sedan jag blev mamma, med små uppehåll i början av mamma ledigheterna).

Det jag kommit fram till är följande: De råd jag fick tidigare om att inte studera när barnen var små (0-3år) stämmer inte överens med min verklighet. Med facit i hand idag känner jag att det har varit tuffast för Selin att jag studerat hela förra året än någon annan av barnen. Mousa och Adam har inte samma behov som Selin och förstår inte min frånvaro på samma sätt. Selin å andra sidan förstår och ser och det har varit en helt annan grej för henne. Det som har varit ''tur i oturen'' är att jag kunnat prata med henne, förklarat att det bara är tillfälligt och försökt se till att vi gör saker själva bara hon och jag. Men med det sagt har det varit kämpigt, mest nu under höstterminen och speciellt under de sista veckorna. Men barn tar inte skada av att en förälder behöver jobba eller plugga mer under en viss tid i deras liv, så länge man inte berövar dem kärlek och umgänge när tillfället väl ges. Om något kan det vara en lärdom för barnen att se att mamma och pappa kämpar för dem i livet. Och människor kämpar på olika sätt, vissa hemma och andra ute, båda lika bra och båda lika rätt. Barnen lär sig se ansvar och engagemang i tidig ålder.

En annan sak jag märkt och som faktiskt gjort mkt gott för mig de senaste året är klimatet ang oss systrar som inte är hemmafruar ändrats. Systrar har blivit mer förstående och stöttande. Man slänger inte längre ur sig allt möjligt om långa förskoletider för barnen eller hur synd de är om barnen att ha en mamma som pluggar osvosv (listan är lång på vad systrar sagt till mig om min studier). Detta har vänt och min teori är att systrar har insett att man inte kan går runt och leva sitt liv och förlita sig på att en man ska ta hand om en föralltid. Oavsett om den teorin stämmer eller inte så tycker jag det är uppfriskande med denna nya pepp-trend bland systrar. Att det är SÅ många systrar som pluggar och jobbar och dessutom UTVECKLAS i sina kompetensområden - så stärkande!!

Annars så har jag också insett att om man ska lyckas med sina studier så ska man inte vara för hård mot sig själv. Vare sig det handlar om barnen eller andra relationer man har, dem kommer få lida lite och det är okej, det är bara tillfälligt och man får göra det bästa av den lediga tiden när den väl finns. Att ta hjälp är också nyckeln, vare sig det är från familj, vänner, längre förskoledagar eller betald barnvakt - våga ta hjälp och lägg inga värderingar i det!!
Sist men inte minst så får jag ofta frågan om man kan plugga med barn och mitt ärliga svar är: Det är inte att föredra, men det går! Är man väldigt barnkär mitt i pluggtiden och har många år kvar får man själv räkna ut om man vill pausa eller inte och hur kapabel man är att komma tillbaka till studierna sen. Har man ett barn tycker jag man ska vänta tills man är klar med studierna, men det är bara min åsikt. 
Som vanligt hoppas jag att dessa ord är tröst för någon av er, jag vet att vi är många mammor som kämpar på olika sätt här inne! Har ni något mer att tillägga får ni gärna göra det <3
Godmorgon
 

Godmorgon mina fina!

Hur mår ni denna tisdag? Här är det bara bra, sitter på jobbet och ska strax börja med grovplaneringen för terminens engelska - känner mig peppad!! I år undervisar jag både engelska och svenska i åk 8 och 9 och kör tvålärarsystem, vilket jag är supertaggad på, jobbar nämligen med två väldigt kompetenta kollegor.Ser fram emot att ha min mentorsklass igen på riktigt (fastän jag hade dem under hela mitt examensarbete och nov/dec då jag jobbade) men nu går dem ut NIAN!! Måste även läsa igenom hela min uppsats så jag fortsätter vara fördjupad i mitt ämne samt min klasskamrat som jag ska opponera mot .. snart är det slut, jag blir matt bara av tanken wallah. Trodde ni dagen skulle komma då jag skrev ut dessa ord här på bloggen? Det trodde jag verkligen inte!! Tittade igenom arkivet och hamnade på detta inlägg om min förra opponering! Så kul att kunna minnas såhär..