Dagens fråga: När får barn gå ut själva?
Godmorgon mina fina!
Fredag idag och jag är tillbaka på praktiken. Jag var hemma igår för att vila rösten, hade nog behövt vara hemma idag också men men. På väg till skolan satt jag och funderade på något som jag haft i tanakarna länge och tänkte att jag kunde prata med er om det. Vilken ålder är det okej för ett barn att gå ensam till skolan? Leka ensam på gården med vänner osv? 
Jag kommer på mig själv vara världens hönsmamma och tänker att mina barn inte får vara utan en vuxen fram tills att dem går på högstadiet (iaf när det kommer till att åka långt själv) för det var så jag växte upp. Men jag minns hur mycket jag hatade att ha det så och vill inte att mina barn ska känna samma sak. MEN världen är så mycket otryggare nu än vad den var när jag växte upp och det är det som skrämmer mig, håller ni inte med? Men jag tycker mig se små barn ute ensamma hela tiden. 6-7 år leker ensamma på gården, långt ifrån där dem bor. Jag får panik varje gång. Högstadiet, när man är 13 år tycker jag är en okej ålder men jag vet ju att det inte är rimligt egentligen när det kommer till att vara ute på gården sj. Jag är så kluven, kan ni inte dela med er om hur ni tänker/gör? Vore kul att höra era åsikter kring detta. 
#1 - Anonym

Åh, jag känner samma sak. Hönsmamma deluxe, testade lite smått med min äldsta men han och hans kompis lämnade gården (lekparken) ganska fort. Så nu får han ej vara ute ensam mer. De har inget konsekvenstänk, men har ingen aning om vilken ålder jag tycker det känns okej...Inte före 10 år iaf..

#2 - D

Var det så att du inte kunde vara ute om ingen vuxen hade tid att följa med? Eller hur funkade det?

#3 - Elisabeth

Det där beror ju så mycket på hur/var man bor och hur ens barn är. Har man egen villa kan de ju gå ut i trädgården/grannen själva mycket tidigare. Vi bor i hyreshus placerat i en park i ett lugnt område- så snart barnen har vett att inte springa ut i vägen bakom parken kan de ju också vara ute själva ett tag tycker vi, men än är de så små att de lätt bli distraherade av något på andra sidan vägen och bara går... Ser att grannar med äldre barn låter dem vara ute utan vuxen ock leka med kompisar i parken från kanske 6-8 års ålder, beroende på familj. Gärna om 6 åringen är med ett äldre syskon på 8 år. Runt 9-10 år verkar de alltid få gå ut själva osv. Bor man i stan längs en vanlig gatan är det ju värre, då kan man inte släppa ut barn själva sådär förutom på innergårdar. Lika om det finns skumma typer i området, då vill man väl heller inte släppa barnen själva direkt. Tycker att grannen som släpper sin 4 åring själv är skapligt oansvarig, de dumpar ju indirekt barnet på den granne som redan är ute med sina egna ungar, man vågar ju inte gå in så länge barnet är ute själv.

#4 - Mirjeta

Där jag bor, ser jag faktiskt mina barns kompisar från förskolan vistas ute ensam, och detta är i åldrarna 4,5,6 år gamla. Må Allah hjälpa våran barn, men jag har egentligen inte en åsikt kring det eftersom jag inte kan vara utan de, får jag bestämma så där någonstans 20 års åldern hahaha. Men min son sa faktiskt igår till mig att han vill gå ut själv, så som hans vän...tro det eller ej men det är skrämmande.

#5 - Niqabisten

Jag tycker sånt är så svårt för jag minns när jag var liten. Vi bodde i radhusområde då där de "fina" bodde . Och där fanns lekpark 15 meter från hemmet och en liten skog men jag fick gå ut från jag var 4 år på den tiden 80 talet var inte som nu för knarkare och alkoholister och galningar och pedofiler fanns ju inte de området vi bodde utan de var där höghus området var . Idag är min äldsta snart 9 och han får inte gå ut ensam . Vi bor i England och lekparken är ca 5 min från hemmet . Finns inga eller få som har en lekpark utanför ens hem som i Sverige. Det är inte byggt så här och barn och tonåringar här har mycket illa beteende . Det används f ordet varannan mening och hemska ord och de är våldsamma så man måste vakta sina barn men om jag hade lekpark utanför hemmet så hade det varit annorlunda Allah u alem . Jag vet inte hur folk idag vågar låta sina mindre barn gå ut ensamma . Jag önskar att jag hade en stor trädgård då hade de kunnat gå ut ensamma .

#6 - Elin

Jag är uppvuxen i en icke-muslimsk familj och jag minns att vi lekte utomhus själva från tidig ålder. 13 låter lite mycket. Det är runt den åldern jag slutade leka gissar jag på. Ser man barnet från fönstret skulle jag släppa ut dem ganska tidigt!

#7 - Anonym

Nu låter jag kanske könsdiskriminerande men pojkar kan vara ute själva runt 10-12 år tycker jag. Men inte till kvällstid. Kan man köra de till skolan även om de går i högstadiet e det bättre. Flickor är större kidnappnings-target så jag tycker det är svårt att släppa iväg en flicka helt ensam fastän hon är 12-15 år. Går hon ut med en jämnårig eller äldre bror tycker jag det är ok om hon är minst 12 år

#8 - Rola

Jag tycker nog vid 10 så kan min son gå ut själv och man hoppas ju kunna skydda de så länge som möjligt men i slutändan måste de ta steget själva och gud skyddar de inshallah 🤗

#9 - Syster

De är svårare att hålla koll på vem dem umgås med och vad dem handlar när dem är ute själva mycket. Ser en hel del barn som är beroende av mountain dew, coca cola, och har massa hål i tänderna sen tänker ja på typ beteendet att dem kan lära sig fula ord att va uppkäftig osv av kamraterna på gården men så finns även såklart det att dem kan lära sig de i skolan. Ja ser tyvärr småungar som är fula i mun, saknar respekt för vuxna, och går runt med en kolaburk i handen

Bara min observation. Må allah underlätta för alla föräldrar att få mer tid till sina barn. Amin

#10 - Anonym

När jag växte upp hade vi alltid någon vuxen som tittade till områdets barn. (Jag kommer från liten stad där alla känner alla.
Jag tror att runt 10 år kan man börja släppa tygglarna lite man måste visa att man litar på sina barn men man kan väl samarbeta med andra föräldrar? Det känns som det är det som saknas idag? Att man inte hjälper varandra att ha koll på varandras barn.

#11 - Nadia J

Jag var väldigt liten när jag började gå till skolan o leka ute, när jag gick i årskurs 2 (hur gammal e man då?) lekte jag ute själv nedanför huset o jag bruka gå själv till skolan runt 3e klass tror jag, har faktiskt inte mkt minne att jag gått till skolan med mina föräldrar, min mamma va sjuk väldigt ofta när jag va barn så det blev så ibland men jag minns att jag va väldigt självständig väldigt tidigt men det e som du säger det va också andra tider, när jag får barn kmr det nog vara annorlunda, kommer nog inte våga släppa dem!

#12 - Anonym

Där jag bor är det vanligt att barn från 4 år är ute utan vuxen med sina kompisar/syskon men då bor vi i ett lugnt område där lekparken är omringat av husen och man ser barnen från fönstret. Ingen som överanalyserar om sånt här. Själv va jag och mina 4 syskon ute själva från 3-4 år ålder och föräldrar fick söka oss när det va dags att äta. Jag tycker som så att bor man i ett lugnt område på botten där man ser barnen från fönster / balkong så är det ingen fara. När våra barn leker så har vi balkong dörr öppen och det är 6 meter till lekparken känns trygg

#13 - Yasmin

När jag var mellan 4-8år kunde jag få gå ut och leka om min lillebror som är ett år yngre fick följa. Och då fick jag endast vara på en lekplats som var 10 meter från lägenheten. När jag blev äldre fick jag gå ut och leka med grannbarnen men jag skulle alltid hålla mig på lekplatsen och ville jag någon annan stans var jag tvungen och fråga mina föräldrar först. Idag har jag en syster som är 9år och hon har inga syskon i hennes ålder och jag och min bror är upptagna med våra studier och hinner inte gå ut med henne och leka. Så sedan hon var 6 år har hon fått gå ut och leka på lekplatsen tillsammans med de andra barnen och så går vi ut och kollar till henne varje timme. Även när hon går börjat gå hem själv från skolan har hon fått en telefon( gammal Nokia) för att kontakta oss och säga att hon är på väg hem och för vi ska kunna kontakta henne på vägen.
Jag anser att det helt beror på vilket område, familjesituation och mognad för att kunna leka ute själv.

#14 - A

Min son är 5,5 år och han började på leka själv med kompisar på gården nu i somras. Det har funkat bra men jag funderar på att köpa en GPS-klocka till honom.

#15 - Anonym

Jag minns att jag brukade vara ute från ca 8 årsåldern, vi bodde i ett lugnt område med många barnfamiljer, och ingen trafik. Dessutom hängde jag mycket med mina kusiner/tremänningar som var 1-3 år äldre än mig, samt mina syskon, så jag lekte sällan själv. Dessutom har det alltid varit annorlunda regler med mig jämfört med min lillebror, jag var mycket lugnare, medans min lillebror var en riktig vilding, bråkade mycket osv. Därför fick jag gå och leka på andra gårdar själv medan min lillebror inte fick förrän långt efter. Jag tror att det beror på hur barnet är, är det ansvarsfullt, moget för sin ålder, litar du på honom/henne, bor du i ett bra område, är det mycket bilar i ert område osv.
Jag tror varje förälder vet vad som är bäst för ens barn och varje barn är olika. (Jag t.ex var mycket mer ansvarsfull vid 6års åldern jmf vad min lillebror var vid 10 årsåldern;) )

#16 - M

Går själv och tänker på samma sak varje dag typ! Min 4,5 åring vill gå ut själv med kompisar på gården. Hos oss leker ofta barn från 4 är ute utan ngn vuxen.
Jag lämnar äldsta max ett par minuter på gården själv för att typ slänga sopor/hämta ngt hemifrån. Är INTE redo att låta han leka ute själv på LÄNGE. Typ vid 7-8 års ålder kanske vara själv på gården?!

#17 - Anonym

Wow, vilken svår fråga haha! Men jag tror verkligen allt beror på vart/hur man bor.
Är själva uppvuxen i en väldigt lugn kommun samt i radhus tills det att jag var 12 år. Jag gick ut själv väldigt tidigt ca 3-4 år. Vilket vad helt normalt i området, vi hade en gemensam sandlåda där jag brukade leka. Det var Bullerbyn känsla där och alla barnfamiljer kände varandra. Haha tycker att 13 år är lite sent då började jag typ åka in till stan själv och då leker man ju inte på gården längre.

Tyvärr så bor jag inte i ett område där jag skulle släppa ut mina barn i samma ålder som jag var i så de får fint vänta tills de är 25 😂.. nej men fattar ej hur folk kan släppa ut sina små barn i vissa områden utan vuxen eller större syskon, sen är vissa ute från morgon till kväll 🙄 samtidigt väldigt frustrerande att känna att ens barn inte ens kan leka på närmaste gården för man man orolig.

#18 - Amra

Alla får göra hur de vill, men själv blir jag mörkrädd när jag ser småbarn ute ensamma.

Det som skrämmer mig mest är
1. Dagens värld med många med psykisk ohälsa, extrema tankar (onda, rasistiska, diskriminerande) etc. och fall där sådana människor KAN plötsligt gå förbi och Gud förbjude att något händer (nyheterna där man läst om sådana fall är hemska, tänker inte ta upp det här). Vi har också haft ett fall här var jag bor där en psykiskt man tog livet av ett barn som lekte ute. Bara sådär. Och jag vet att man inte bör gå runt och vara rädd för det men klart att jag måste tänka att det kunde varit mitt barn.
2. Flera social experiments som visar att barn kan lockas till nästan vad som helst när en predator kommer och erbjuder ex. godis, glass, en ipad, kattungar, valpar etc. De flesta barn ser sig omkring för att förmodligen hitta mamma eller pappa då de känner sig osäkra, men väljer till slut att följa med, lockelsen är för stor och de är nyfikna. De flesta föräldrar trodde inte att deras barn skulle följa med. Vissa barn såg ut att vara tom 7-8 år gamla.

Med allt detta så är min tanke att - nej, jag tänker inte låta de vara ute helt själva utan någon supervision från mig eller någon jag känner förrän den delen utav deras hjärna är utvecklad (vet dock inte när det sker, det är nog väldigt individuellt) där de förstår var fara innebär och vet vad de bör göra i sådana situationer. Man får nog prata med sitt barn mycket om det och bedöma själv när man tror att det går bra.

#19 - Ellika

Min son är 7 nu och han har inte vågat gå ut själv tidigare men kan nu gå ut utanför lägenheten och tex spela fotboll. Från 6-7 tycker jag dom kan gå ut på innergården eller gå till lekplatsen brevid lägenheten. MEN det beror på barnet och hur man bor! Om man bor lugnt, utan bilvägar i familjeområde och barnet är modigt är det en annan sak än om man bor i lite stökigare område, eller nära stora bilvägar eller med ett barn som är virrigt/tankspridd (tex kan få för sig att börja följa efter en katt som går runt) eller rädd (tex om barnet skulle ramla så skulle det bara sitta och gråta istället för att gå hem)...

#20 - Iman

Läste någonstans att världen faktist är tryggare nu än förut men vi upplever den som otrygg (tror en Hans Rosling bok). Har inte börjat tänka på det ännu, sonen är bara 3 och jag följer med honom ut. Jag minns att jag fick gå till skolan själv i årskurs 4 (ca 9 år). Det var 10 minuters prommenad. Ute i parken var jag vid 6 år med syskon och grannkompisar. Det var regeln: Man måste ha en kompis för att vara ute eller gå till skolan själv. Bra regel.

Svar: Tycker också det låter som en bra tumregel! <3
rgc.nu

#21 - Anonym

Kommer från en liten by och jag och mina kompisar hängde ute på byn, gick på äventyr tillsammans dagar som kvällar från vi var 8-9 om jag minns rätt, men vi lekte mycket på gården och i vår hemliga koja vi lägenhets platserna från ja 4 kanske. Har inget minne av att man inte fick gå ut alls. Men stället är litet och tryggt och alla ungar var ute så det var väl heller aldrig på tal om farligt osv. Idag är det andra tider även om min by fortfarande är intakt

#22 - Ayan

@ NIQABISTEN. Syster går det bra om jag kan skriva till dig privat någonstans ville fråga lite om England om det går bra in sha Allah

#23 - Umm Lilo

giiirl, Neva evah! Thats all I have to say. hahah. Vart än han går ska jag göra det möjligt att jag är där vandrande i min niqab (Så att han ej känner igen mig) Har inte ens niqab på mig men bara då! Hahah

Svar: Hahahaha ja dör !! 😂😂😂
rgc.nu