Utanförskap i systerskapet
Klimatet på bloggen det senaste året och kulturen på socaial media bland hijabis och muslimer har fått mig att tänka tillbaka på en mörk tid i mitt liv. En tid där jag egentligen fann ljuset, guds vägledning, men det kändes som att jag stod ensam med ljuset i handen, omringad av mörker.
 
Tiden som ny-praktiserande var så tuff och jag har aldrig känt mig så ensam som den tiden i mitt liv. Mina gamla vänner började sakta lämna mig, jag var inte samma person som dem en gång blivit vän med så det passade inte längre, fastän jag själv inte tyckte jag förändrats värst mycket annat än det yttre. Och i jakten på systerskapet insåg jag snabbt att jag inte passade in. Jag behövde censurera mig själv, min okunskap, min tidigare excitens. Jag var ny och visste inget; så jag borde bara vara tyst och lyssna. Men jag har aldrig varit den som varit tyst. Ensamheten tog över och jag vill bara passa in, så jag blev tyst. Jag träffade alla möjliga systrar, gick på alla möjliga föreläsningar och konferenser, någon gång glimtade jag en syster eller två, men de höll aldrig. Dem som praktiserat sen barndomen hade redan sina liv och krets, konvertiterna hade sina och ja var någonstans där emellan. Revertit, en ny kategori på den tiden. Vart jag än gick behövde jag välja; välja åsikt, välja inriktning, välja grupper, välja moské osv. Aldrig kunde man bara vara och ta sin tid kände jag, utan allt skulle ske fort; välkommen in till religionen - imorrn ska du kunna allt, tänk om du dör syster? 
Jag hamnade hos en grupp till slut som var lite mer åt det konservativa hållet (även om jag hatar att säga så; men det är vitkigt i denna context). En grupp där mycket var haram, ju mer saker var haram, desto religösare blev du. Jag blev så hjärntvättad att jag dagligen ifrågasatte mina föräldrar, tog avstånd från människor som inte tyckte som mig, och blev ännu mer ensam. 
 
I smyg landade jag i att ta de goda och lämna de mindre goda hos denna grupp jag " tillhörde", även om jag hela tiden visste att dem inte riktigt räknade mig som "deras egen" tills jag skulle acceptera att gifta mig med någon av deras rekommendationer. Men det sista jag ville var att gifta mig överhuvudtaget. 
Tiden gick och utanförskapet blev ett mellanförskap; för liberal för dem konservativ och för konservativ för dem liberala. Jag var mittemellan allt, hela tiden. 
Saker som "oj läste du bara surat al ikhlas i din bön eller", lite på skämt för att jag blev klar med min bön innan en annan syster, ekar hål i min hjärnhinna. Varför kan jag inte bara för vara? Detta tävlande, denna press på vad man ska tycka och tänka om allt - jag orkade inte! 
Senare vid denna tid lärde jag känna Alex Och Sarah (ni vet) på universitetet, och hade kvar TVÅ vänner av hela mitt stora tjejgäng från barndomen (Sonia & hivi), dem blev min räddning, och ingen av dem var hijabi, ironiskt nog. Jag lämnade alla islamiska grupper och bestämde mig för att bara vara jag, gjorde mitt sista uppdrag för SUM-konferensen där jag även träffade min man (ironiskt nog också) och då blev de officiellt att jag aldrig tillhörde den grupp jag tidigare berättat om, för jag fick frågan "åh grattis, är det en av våra bröder, vem är han"? ... kommer aldrig glömma det samtalet! 
 
Idag 10 år senare har jag landat i min själsliga resa även om de blåser lite motvind just i detta nu. Jag har fantastiska vänner som gör mig så tacksam över alla de prövningar jag gick igenom tidigare, och många av dem har kommit just från min tid på sociala media och mitt äktenskap. 
Va jag ville ha sagt här är att alla ska få gå igenom sin personliga resa på sina egna villkor. Dessvärre är muslimska systrar många gånger värst mot varandra, oftast sorgligt nog med godvilja. Ingen vill va kompis med en harampolis, så snälla, gör duaa för denne istället för att konstant tillrättavisa, det kommer göra dig mer gott! När någon ligger nere är det sista man vill att bli sprakad på, exakt så känns de när man är på väg att tappa greppet om något som de tidigare hållit fast om och du kommer där men en meters pekpinne. Att påbjuda de goda och förbjuda det onda är en KONST, och om inte du är konstnär kanske du kan gå någon kurs innan du provar på det. 
#1 - Ice

Bästa jag har läst på riktigt länge! Allt var verkligen pricket över i:et! Tror att många känner igen det här. Försöker också landa i vad är praktiserandet för mig. Har jag reflekterat idag? Vad kunde jag ha gjort bättre? De små sakerna som jag tror gör oss till bättre muslimer. Och hur svårt det än blir försöka hålla till det som är rätt. MEN samtidigt inte vara hård mot mig själv när jag känner mig low.

Svar: Åh fina du! Det gör mig ledsen och lättad att du känner igen dig. Vi är många som känner så men blir ännu mer ensamma för vi tror att vi är dem enda. Men så är det inte, och det är viktigt att vi pratar om det <3 Må Allah ge dig ro i sinnet min älskade fina syster och hjälpa dig i din resa både i din tro och i dunya <3
rgc.nu

#2 - Imane Asry

Så tacksam till Allah att jag fann dig i mitt liv❤️

Svar: Och jag dig min älskade lilla syster <3 Älskar dig!!
rgc.nu

#3 - Umm Lilo

Jag förstår precis det du skriver. Visst kan deras intention vara att de vill gott men det blir mycket oftast fel. Jag tror att man plötslig hamnar i sådan cirkel att "vi är bättre och förstår bättre än dom" trots att det finns ns en hadith att vi hamnar inte i janna förutom med Allahs Rahma och inte pågrund av våra handlingar. Det där både få oss alla komma ner på jorden. Må Allah förlåta mig ifall jag skrivit fel. Cyberkram till dig.

Svar: Cyber kramar till dig också fina du!! Vår religion är så fin och logisk, det är människan som är komplex och arg! Ta hand om dig älskade <3
rgc.nu

#4 - Ida

Det viktigaste inlägget du skrivit i din bloggkarriär. Det är inlägg som dessa som gör skillnad. Du är klok och har skinn på näsan, ändå känner jag att du inte vågar skriva 100% som du känner för att inte få hat tillbaka av dina medmänniskor.

Svar: Det kände jag också faktiskt! Jag började blogga tidigt i 20års ålder, idag är jag några månader från 30 och har börjar hitta min verkliga röst även på nätet tror jag :) <3
rgc.nu

#5 - Zeineb

Allahumma Barik Rihab. Kunde verkligen känna igen mig. Det är så mycket press från alla möjliga håll för oss systrar. Det är verkligen med Allahs hjälp och pga. vår tro som många orkar idag. Annars hade bog verkligeheten sett så annorlunda ut för de systrar som utsatta för så mkt press och stress SubhanAllah.

Må Allah underlätta för oss alla och må Allah belöna oss för våra goda avsikter och förlåta oss för det vi gör fel.

Älskade ditt inlägg ♥️

Svar: Wallahi du har så rätt, utan Allah som underlättar för oss, annars hade det aldrig gått, må gud bevara dig habibah <3
rgc.nu

#6 - Alexandra

SubhanAllah så sant! Känslan av ensamhet är en tuff grej att ta sig igenom och som konvertit förstår jag det där med att vänner tar avstånd, helt ärligt att även jag själv har tagit avstånd för att man då ansåg det vara bäst som praktiserande muslim för att man förväntas vara perfekt. Man var tvungen att se över vem man umgicks med för att hålla sig borta från sånt som går emot religionen. Något jag ångrar idag då man egentligen bör visa vad religionen innebär, samt att man idag sitter väldigt ensam.
Alhamdulillah för allt! Må Allah underlätta för oss alla ❤

Svar: Må allah underlätta för dig fina älskade syster <3 Och må han berika dig med fina vänner som förgyller ditt liv <3
rgc.nu

#7 - Zzaoujan

Riktigt bra skrivet, så tråkigt att så många harampoliser finns när det inte är ngt islam förespråkar 🤷🏻‍♀️ Må Allah vägleda oss alla och underlätta för alla som går igenom något jobbigt 🤲🏼🌸

Svar: tack fina duuu <3
rgc.nu

#8 - Anonym

Bästa jag läste denna morgon fina du ❤️🙏🏻

Svar: Önskar dig en underbar dag <3
rgc.nu

#9 - Alia

Du skriver det precis som jag känner det. Blir så ledsen att vi än idag inte kommit längre :(

Svar: Jag vet, må allah underlätta för alla våra systrar, allahumma amen <3
rgc.nu

#10 - Maria L Q

Snap 👏så himla klockrent! Du är så otroligt klok Mashallah ❤ det bästa jag läst på länge!

Svar: Baraka allahu fiki för dina fina ord älsakde syster <3
rgc.nu

#11 - Helen

Mina tårar bara rann ner när jag läste det här inlägget. Så starkt, att det gör ont i min själ.
"Tiden gick och utanförskapet blev ett mellanförskap; för liberal för dem konservativ och för konservativ för dem liberala. Jag var mittemellan allt, hela tiden. ". Jag har varit med om precis samma situation. Alla lämnade mig, till och med vissa familjemedlemmar. Har inga vänner kvar. AlhamduliALLAH, jag fann mig själv, trots att jag fick betala för det.

Svar: Åh älskade fina syster <3 Må allah förvandla denna ensamhet och dessa tårar till en tid av glädje och nya vänskapsband. Jag kanske kan köra ett ''vän sökes'' inlägg om ni vill ?
rgc.nu

#12 - Iman

Vilket fint inlägg! Vad bra att du delar med dig kring ett ämne som är så viktigt men som ingen pratar om.

Du beskriver det så bra, när man hamnar i "ingenmansland" för att man är för konservativ för de öppna och för öppen för de konservativa. Man står kvar i mitten och det är ensamt där.
Samma sak hände mig och är fortfarande kvar i ingenmansland men blir bekväm med det för varje år. Jag är den jag är och mer kan man inte göra. Vad bra att det löste sig för dig, synd för dem som förlorade dig❤️

Svar: Eller hur, detta ingenamsland subhnallah. Det är så synd att man sen finner sig i det, lite så kan jag känna att det varit för mig med. Men allahmdulilah för allt du är så fin habobah Iman, må allah ära dig <3
rgc.nu

#13 - Anonym

Jag känner igen mig så mycket! Alhamdulillah för allt.. Jag önskar att finna systrar att ha en nära relation till, tycker det är så himla svårt efter man blivit praktiserande. Må Allah underlätta för oss alla och stärka systerskapet mellan oss ❤️

Svar: Må allah besanna din önskan älskade systrar, ni kan ju skriva till varandra här på kommentarsfältet, eller om ni vill att jag kör ett separat blogginlägg så ni kanske kan finna någon i närmaste stad eller ort <3
rgc.nu

#14 - Nadia J

Oooh lovar känner igen allt du pratar om, precis som du har jag en jätte stor svacka med många frågetecken o lite nedstämdhet, försöker hitta tillbaka. Var borta så länge att jag e basically bortglömd o få vänner jag hade har jag inte längre, o sjalen en ständig kamp sen dag ett, ska jag ha kvar den? Tar jag av mig den förlorar jag systerskap sen tänker jag efter jag har inget systerskap hahaha sen tänker jag varför har jag sjalen för dem eller för Allah subhanallah känner mig så fruktansvärt ensam. Men kheir in sha Allah som du sa på senare sikt inser man att det kanske precis det man behöver gå igenom för att uppnå ngt annat vem vet..

Svar: Älskade Nadia, du kan alltid skriva till mig och även om avståndet gör sitt för oss så tänker jag ofta på dig <3 Må allah underlätta allt för dig och berika dig med livslånga vänskapsband som förgyller ditt liv <3 Du är så vacker i din slöja wallah, jag hoppas du vet det <3
rgc.nu

#15 - Aisha

Tack för att du skriver om detta.

Svar: tack själv för att du tog dig tid att läsa detta <3
rgc.nu

#16 - Elisabeth

Håller med att det är så svårt med vänner och systerskap. Fast som konvertiti har man oftast inte alls "sina", som du uppfattat det. Man har andra konvertiter (som man kanske inte har något gemensamt med förutom att man båda är vita i slöja) och så har man eventuellt sin mans familj. De flesta andra "systrar" är bara intresserade av att lära en rätt och fel, och när de inser att man kanske är mer påläst än de själva tröttnar de fort, då har de inga goda gärningar att hämta där, liksom. Låter grymt bittert men har inga "födda" muslimer att räkna till mina vänner och försöker knappt längre heller, vill ha en vän inte en föreläsning som om jag konverterade igår.

Svar: Åh jag menade verkligen inte att dra alla över en kam, men det var min erfarenhet för tio år sedan och då var det så att konvertitsystrarna var coola, men deras grupp var väligt sluten. Iaf under dem tillfällen jag mötte denna grupp.
Men självklart så finns det ju alltid två sidor av varje historia. Må allah berika med ett gott sällskap som håller livet ut <3
rgc.nu

#17 - AAguleed

Riktigt bra skrivet, Själv har jag inte grupp av kompisar utan går igenom som du sa personlig resa, in sha allah kommer jag hitta någon som jag kan kalla för bästis och nära kompisar.

Svar: Inshaa allah fina älskade du <3 Må Allah förgylla ditt liv med gott sällskap <3
rgc.nu

#18 - Niqabisten

Min historia är lite annorlunda än din habibti. I mitt fall var det jag som isolerade mig från gamla vänner för ju mer jag gick in i praktiserande så var jag ju rädd att kanske hamna i fitnah om man var med sina gamla vänner och jag ville ha vänner som också kämpade med islam så jag tog bort mig själv. Jag behövde aldrig systrar runt mig för ha iman eller praktisera men samtidigt klart det är ju ändå skönt ibland umgås med en syster. Dock tänkte jag alltid hellre 3 bra systrar än 20 dåliga. Innan praktiserande var jag en sån som var poppis i skolan , jobbet bland vänner efter praktiserande så ville jag inte vara poppis hos folk . Jag vill vara det hos Allah ( om jag ens är det lol ) jag hoppade aldrig från grupp till grupp . Jag visste från början jag är sunni och idah är jag en som följer salafs vägar . Sunnah wa jamaaha . Det är väldigt svårt idag skaffa systrar för man är faktiskt olika islamiskt sett och klickar inte med alla med det menar jag inte män är bättre än nån men samtidigt vill man umgås med folk som man ser upp till och lär sig från och som man kan lära med . En som gör haram till halal funkar inte för mig och alla måste hitta sin egna väg vad som passar dom . För mig är min huvuduppgift i dunya mig själv min iman barnens uppfostran och resten får sköta sig själva. En sak som gör mig ledsen och besviken på ummah däremot är att ummah blir mer och mer egoistisk. "Alla " klär sig islamiskt men få hjälper en annan muslim i behov . Detta är så tragiskt då jag är helt tvärtemot. Det är även mycket tävlande systrar emellan och jag kan faktiskt förstå varför jahannam har mer kvinnor än män då kvinnor kan vara riktiga sheyateen . Och skapa mycket fitnah och problem i sin egna egoism. Sist måste jag säga att jag har aldrig haft en islamisk svacka eller en niqab svacka även om ens iman går upp och ner som hos alla och jag hoppas att Allah aldrig lägger mig i en sådan prövning för det måste vara jobbigt . Men jag gör ofta den dua ya muqalibal qulub. Thabit qalbi ala deneek.. åh förändraren av hjärtorna. Håll mitt hjärta på din religion och jag är övertygad om att den dua räddat mig fram tills nu från just den prövning. Må allah skydda och stärka oss alla . Tiderna blir svårare och muslimerna blir värre .

Svar: Subhnallah, våra resor är olika och personliga. Det är det som gör oss unika. Må allah bevara dig fina syster och hålla dig fast vid den rätta vägen, allahumma amen.
rgc.nu

#19 - Frugan E

Så mycket igenkänning där! Hjärntvätten och sekterismen, känslan av att inte höra hemma nånstans. Nu orkar jag inte vara annat än jag själv. Det får duga, och om det inte passar andra, ja men det var ju synd. Tack och adjö, liksom.

Tycker det är så sorgligt med allt detta polisande och sekttänk, många som lämnar religionen helt efter det. Det blir för mycket.
Själv drog jag mig undan allt. Tycker det bara är tjafs överallt. :(

Svar: Må allah skydda oss och berika oss med ett gott sällskap <3
rgc.nu

#20 - Z

Tack för ett så viktigt och starkt inlägg. Du sätter ord på många tankar och du är väldigt duktig på att förmedla känslor i text. Tack!

Svar: Åh tack för att du tog du dig tid att läsa och kommentera! Tack för dina fina ord habibah ❤️
rgc.nu

#21 - A

SubnaAllah gick du in i min hjärna eller? Ryser wallahi känner igen mig 1000000% 😢😢 jag valde och bokstavligen lämna allt och alla, och några år senare har jag tyvärr inte hittat nya vänner min man och barn är de enda jag hänger med.. Man behöver verkligen vänner. Jag känner att många redan har skapat sin egna "cirkel" vilket gör det svårare och joina och bli vän med de.. bara min åsikt iallafall. Att hitta nya vänner idag är nog en av de svåraste som finns vilken gör de lättare för en att falla tillbaka till sina gamla vänner pga av denna ensamhet. Bästa inlägget nånsin du skrivit! I feel you och jag hoppas jag hittar nya vänner jag kan ha för livet. Många har varit vänner sens barn dom och har redan deras bästa vänner men man kan väl hitta sin bästa vän senare i livet kanske ? InshaAllah kheìr<3

Svar: Hahah jag gjorde spionjobb och tänkte undrar vad mina läsare tänker på idag haha nej skojar. Älskade fina syster, må Allah berika dig med underbara vänner som förgyller ditt liv. Det är aldrig försent att skaffa vänner, jag lovar dig!
rgc.nu

#22 - m

Detta!! Bästa du <3

Svar: Habibati inti ❤️
rgc.nu

#23 - Anonym

https://youtu.be/Fl_VFJn1twQ

Må Allah subhanahu wa ta’ala vägleda oss på den raka vägen. Allahumma ameen

Svar: amen. Bra video, den bekräftar det jag säger i min video. Besitter du inte konsten att ge nashehaa, då är du bara en haram-polis. Och dem behöver vi inte ;)
rgc.nu

#24 - Anonym

Sån hög igenkänning! Wallahi bästa inlägget jag jag läst på länge ❤️

Svar: ❤️❤️❤️
rgc.nu

#25 - Lilly

Jag är så van att vara utanför "människanskapet" "gemenskapet" att jag vet inte hur man gör för att vara i en grupp/ tilhöra en grupp!

Svar: Vad ledsen jag blir att läsa detta :/
rgc.nu

#26 - Hivi

Tips från en moderat muslim till er alla som känner att ni är ensamma och vill hitta vänner som delar samma tankar och tro inom islam. Man kan ju ordna en träff för alla som är intresserade för och knyta nya band och lära känna nya systrar som man kan starta vänskap med. Dock utan att börja kritisera varann och skapa hat av det hela. Klickar man inte med någon så behöver man inte bli vän med den helt enkelt .

Svar: Du är så fin hjärtat ❤️❤️
rgc.nu

#27 - Strivingforjannah

Niqabisten har du insta eller fb?

#28 - N

Tycker mest synd om de systrar som tror att hela världen är förbjuden. Må Allah vägleda oss alla.

#29 - Anonym

Hej läste ditt inlägg syster tack den var fin säger precis allt jag själv känner och tänkt på ☺️Har inga muslimska hijabi vänner , har blivit av med många i min vänskap krets efter att ha valt att utöva islam som är min födda religion. Efter år av sorg depression utanförskap och vara en vilsen själ guidade Allah mig efter en personlig sorg dödsfall i familjen, där jag fick i mina mörkaste stunder ett ljus utan like att greppa tag i och följt allhamdullilah sen dess❤️☺️. Men dock blivit ensam eftersom mina vänner var inga troende och intressen gick isär. Nu letar vänner som vill vara vänner men vill inte ha religiös föreläsning. Kan det ordnas må tro? Finns möjlighet att anordna mellan systrar här från bloggen?