Mamma, är jag fin såhär?
Under den senaste tiden har många tankar legat och grott i min hjärna. jag tror nog att det varit pga att jag varit på VFU:n och omringad av tånorshormoner som jag tänlte extra mkt. Eller så är det min dotter som driver mig till vansinne med alla hennes frågor just nu. Hursomhelst så har jag tänkt väldigt mycket på det här med skönhetsideal och hur det är att uppfostra barn i dagens samhälle. Det är inte lätt, det upplever jag redan nu. Min dotter som bara är 4 frågar redan om hon är fin i saker och pratar om hur hon vill sminka sig när hon blir stor trots att hon sällan ser mig sminka mig. Jag önskar bara att mina barn växer upp nöjd med sig själva oberoende av yttre faktorer som skönhetsideal, smink, andra människors åsikter osv. Jag tror fokus ligger på att vara öppen med sina barn och prata om egenskaper snarare än utseende, samtidigt som man inte skambelägger saker och ting som tex smink osv. Generationerna är så annorlunda nu, när jag var yngre va smink och noppa ögonen vårt största ”problem” och de som plastikopererade sig va så långt ifrån verkligheten man kunde komma,  men idag går folk och gör fillers på lunchrasten. Folk får göra som dem vill, men det känns som om den naturliga skönheten blir mindre och mindre synlig och okej, medan plastic is fantastic, förstår ni vad jag menar?Tänker ni mycket på sånt också? Jag tänker inte bara på tjejer här utan även killar. Dem tävlar ju i vem som har snyggast stil, den mest tränade kroppen att vissa till och med opererar in silikon i sina muskler, visste ni det? 
Jag önskar att mina barn älskar sig själva för den perfekta skapelsen som Gud har gjort dem till.
#1 - Emelie mrs_maea

Åhh känner som dig till 100 %. Men ärligt, vi var oväg på ett tivoli här i malmö och jag såg fullt med kvinnor unga och äldre som hade gjort olika fillers, läpparna och andra platser i ansiktet.. det såg verkligen bara konstigt ut!

#2 - Fatimah

Oufffff d e den alltså. Jag tänker verkligen på det där hela tiden. Jag har haft sååå dålig självkänsla sedan jag blev mamma för snart ett år sedan eftersom jag inte längre gör saker som jag tycker om, är bra på och får bekräftelse av, vilket självklart påverkar hur jag värderar mitt yttre. Varje dag tänker jag på hur jag skulle kunna förändra mitt utseende med hjälp av operationer, men jag skulle aldrig vilja att min dotter visste om detta eller tänkte likadant om sig själv. Jag låter inte henne se mig försköna mig (typ fixa håret, sminka mig osv) för jag vill inte normalisera det för henne eftersom Gud skapade oss som perfekta varelser och jag klär henne i alla möjliga typer av kläder och stilar för att inte lägga någon värdering i vad som är finare/mer önskvärt. Jag är så rädd inför att hon skall börja på förskolan för jag hör om många barn, särskilt tjejer, som plötsligt kommer hem och vill vara fina prinsessor och sjöjungfruar. Dessa "fina flickor" är ofta svaga, underkastar sig en manlig räddare och har självklart en normsmal vit kropp och ljust hår. Redan i den åldern brukade jag jämföra mig med alla tjejer som porträtterades som fina och gjorde listor i huvudet på vad som krävdes för att jag också skulle bli fin. Jag vill göra allt för att min dotter inte skall falla offer för dagens sjuks skönhetsideal men hur mycket kan man skydda och avskärma sina barn utan att fullkomligt isolera dem från omvärlden? Världen är ju så störd och våra barn så sköra och perfekta. ❤️Må Allah skydda dem och vägleda dem. ❤️

#3 - Inez

Åh nu har du tagit upp ett ämne som jag har tänkt på otroligt mycket senaste tiden. Jag har inga barn men jobbar på förskola och ärligt talat blir jag mörkrädd när jag ser hur dagens barn beter sig och hur de tänker. De pratar om smink, kläder och även sex 😥😥😥. Tror att detta beror främst på föräldrar som inte lägger tid på sina barn och inte ger de chansen att föra en dialog. Jag tänker att barn behöver prata om sina tankar men det gäller att det finns en som lyssnar på allt och vägleder de rätt. Jag tystar inte barn oavsett vad de pratar om men jag vänder alltid på dialogen för att få de att komma på andra tankar. Men å andra sidan är dessa barn inte mina egna och mitt uppdrag som förskollärare är inte att uppfostra de för att deras föräldrar inte gör det. Men sen tänker jag på ifall jag ska ha egna barn och får brottas mot detta samhälle och vilka tankar den ger barnen. Jag vet inte ens om jag är beredd på detta. Som mamma vill jag vara öppen om att man ska våga uttrycka sig och vara sig själv 100% men den tanken skiljer sig stort från när jag var yngre och det handlade mer om att även om man hade dålig ekonomi så skämdes man inte för detta, inte att jag skulle se ut som en tjej utklippt från en modetidning. Allt detta har varit orsaken till att jag är så rädd för att skaffa barn.

#4 - Angi

Jag tror att det är väldigt viktigt för våra barn att växa upp omkring starka kvinnliga förebilder (och även manliga såklart), som själva lägger vikt på ”inre” faktorer (karaktär, personlighet, gudsfruktan, osv.) så att säga. Sen så tyvärr kommer det att finnas prövningar.. men då har de in shaa Allaah en stabil grund att gå tillbaka till. ❤️