Konsten att värdesätta sig själv

Hela livet har jag alltid värdesatt mig själv genom mina prestationer, ju bättre jag presterar desto mer betydelsefull är jag. Många som delar en utländsk bakgrund kan nog känna igen sig i detta. Att man har föräldrar som förväntar sig topp betyg i skolan, bästa resultat på sporter man utövar och bäst uppförandet. Man ska se perfekt ut och vara perfekt, men det finns väl ingen som är perfekt? 

Jag älskar mina föräldrar och är tacksam för allt dem gjort för mig, missförstå mig inte nu. Men jag tror att den uppoffring dem gjort för oss, att ta sig till ett främmande land och börja om från noll för att ge oss ett bättre liv, har på något sätt fått dem att förvänta och uppfostra oss på de sättet att vi bara ska vara bäst på allt, göra allt och allt där emellan är helt ovärt. Detta har satt sina spår på mig, spår att jag som snart 30 åring forfarande kämpar med. Jag kämpar med att älska mig själv, trots trots min dyslexi och odiagnostiserade adhd, för jag är bra och gör mitt bästa vilket gör mig till bra, smart och duktig, även om det är på mitt sätt och i enlighet med mina förutsättningar. 

På lärarprogrammet får vi lära oss att undervisningen alltid ska ske efter elevens egna förutsättningar, och om eleven inte ha rätt förutsättningar hemma ska skolan förse elven med det. En väldigt fin rad att läsa om skolväsendet, men som den elev jag en gång var fick jag aldrig hjälp att skapa rätt förutsättningar hemma. När lärarna misstänkt att jag hade dyslexi tvingades jag plugga tusen gånger hårdare än alla andra, bara för att nå samma resultat, för ingen lärare förstod vikten av att förklara detta för mina föräldrar. Jag växte upp med att konstant känna mig otillräcklig och att man inte är något utan sina prestationer i livet. Såhär kan de vara hos många, och jag tror kulturkrockar försvårar allt ännu mer. Alla mina vänner hade det såhär och som lärare möts jag av detta dagligen hos elever som delar samma uppväxt som mig. De är därför jag tycker vårt jobb är så viktigt, att finnas där och lära barnen det dem saknar hemma. Speciellt för oss lärare som jobbar med elever som kommer  från tuffare socioekonomiska förhållande. 

 

Idag har jag lärt mig trivas i mitt eget sällskap, gillar att vara ensam, och kan både sitta och äta själv eller shoppa själv - detta var omöjligt förr! 

Jag är den bästa versionen av mig själv, inte för jag har tagit körkortet eller fött tre barn utan för jag helt enkelt är bra som jag är. Det har varit så tufft att tampas med känslor om att vara otrillräcklig och dum i huvudet bara för jag inte har tagit examen än till exempel, men jag försöker påminna mig själv om att tänka på allt det fina jag har i livet och att jag duger precis som jag är, oavsett mina prestationer.

 
Igår hade jag en härlig dag, satt ensam och pluggade i ett bibliotek och sedan ett café där jag åt lunch och njöt av mitt skrivflyt i tentan...
#1 - H.I

Så kloka ord!

Jag tror att det oförnekligen ligger i alla kulturer på ett eller annat sätt, men för oss är det mer påtagligt eftersom vi ivår kultur är så beroende av andras åsikter om oss (tyvärr tusen gånger om!). Är det inte familjen som förväntar sig perfektion så är det släkten, och är det inte släkten så är det bekantskapen osv osv. Du ska behöva utspela dig som perfekt i alla lägen, på alla fronter. Du ska inte ha någon brist; från topp till tå! Och går du emot, ja då är du trotsig och ouppfostrad i deras ögon. Det slutar med att din utbildning är för titelns skull, din klädsel är för folkets tillfredsställanden, din vardag är bestående av åtaganden du bör göra enligt dem, utan vidare syften. Tillslut är ditt ”jag” borta, som en robot styrd av deras order. Och det värsta; ”dölj dina brister!!”. Ursäkta mig men det är mina brister som gör mig 1. annorlunda, 2. starkare, 3. unik. Men de glömmer att vi alla är skapta olika, och varför vara en i mängden när du kan vara unik?! Tänk om det fanns tio av mig liksom - mardröm, haha!

Svar: HAHA Slutet var så klockrent!!
Åh amen to that sistah! Allt du skrev var verkligen på pricken. Och absolut tror också detta finns i många andra kulter men kan ju bara tala ur egen erfarenhet :)
rgc.nu

#2 - Hanae

Superfint innlegg!

Svar: Tack ❤️
rgc.nu

#3 - Mirjeta

Mashallah här är ytterligare ett bevis gör varför din blogg är VIKTIG men också varför du o dina erfarenheter är viktiga, jag känner igen mig och som du nämner själv, de flesta kan känna igen sig i det du skriver, mashallah må Allah ge dig framgång o uppnå dina drömmar för du är viktig för våran barns framtid. Allahumma Amin ❤️❤️❤️❤️

Svar: Ameen hjärtat och dig med!! Du är en inspiration för mig med ska du veta!!
rgc.nu

#4 - Niqabisten

Jag känner att blatte kulturen är att våra föräldrar hela tiden bryr sig vad andra ska tycka och känna att de inte vill " skämmas " för att vi "barnen " kanske inte lever och gör som de tycker . Känner de gärna blandar näsan för mycket med i vad man ska göra och indirekt vill tvinga en att leva som de vill . Ibland tänker jag att skandinaver och vissa andra folk måste ha det riktigt skönt att deras föräldrar låter de vara vuxna och inte lägger näsan där den inte ska vara .. Jag är nu i den ålder och stadiet i mitt liv att jag faktiskt lever för mig själv och vad som gör mig lycklig oavsett vem runt mig som blir arg för wallahi om du inte tar hand om din hälsa eller lycka så förlorar du och ingen kommer bry sig om dig själv mer än du .

Svar: Helt rätt ! Tyvärr är vår kultur väldigt influerad av vad andra tycker och tänker om oss. Man ska leva för sig själv, och i enlighet med Allahs väg, alla som tycker annat kan faktiskt bara låta bli att vara engagerade i ens vardag.. men de är som mkt lättare sagt än gjort speciellt med familj. Allahu musta3aan ❤️
rgc.nu

#5 - H

Känner igen mig så mycket i det du skriver. Att man ska vara perfekt o nå det högsta i allt..... tror att det är pga av damma anledning som du beskrev ovan. Är 27 år o jobbar fortfarande med det...

Svar: Må Allah underlätta för dig habibati, och oss alla, tror det är viktigt att veta att man inte är ensam om detta bara ❤️
rgc.nu

#6 - Anonym

Vet du om att du är underbar och unik? Du är den som ger mig styrka och motivation till att kämpa i alla aspekter av livet. Du är bland de smartaste och starkaste personer jag känner. ما شاء الله. Må الله skänka dig all glädje som finns, för det är du värd.

Svar: Men vilken underbar kommentar, blev så berörd subhanallah. Må Allah ära dig älskade syster och ge dig allt du önskar i detta liv och nästa! ❤️
rgc.nu

#7 - Fatimah

Vad fint att du delar med dig, det där behövde jag verkligen läsa. Tack! ❤️ Jag har haft oerhört låg självkänsla sedan jag fick barn och tog föräldraledigt eftersom jag alltid har haft tusen projekt på gång som jag dessutom tog väldigt seriöst och såg alltid till att prestera väl. Otillräckligheten jag känner som mamma och viljan att alltid göra det bästa för mitt barn med vetskapen att perfektion är ouppnåeligt i bakhuvudet tär sönder mig. Jag gör allt vad jag kan för att inte föra över denna stress på min dotter men jag är rädd att hon skall växa upp och se igenom mig, se den perfektionist jag egentligen är och hatar att vara. Vi är så ärrade av våra föräldrars val men vi valde aldrig att komma till det här landet. Vi tvingades växa upp och leva i ett mellanförskap som ingen annan än vi kan förstå. Våra föräldrar kanske lever i sub-samhällen som bara består av deras landsmän, jobba inom verksamheter där de bara använder sitt modersmål och bara kolla på arabisk tv men vi MÅSTE leva i det samhälle de beslutade sig för att komma till men inte leva i. OBS jag menar inte att den äldre generationen aktivt väljer att inte beblanda sig med etniska svenskar, utan integrationen i det här landet är bristande eftersom den bör vara ömsesidig men tyvärr förväntas nysvenskar assimileras till det gamla Sverige istället för att hela samhället i stort skall uppdateras. Och vi betalar priset för denna brist. ❤️

Svar: Åh älskade syster!!! Jag känna igen mig sååå mkt i de du beskriver för jag gick nämligen igenom samma sak när ja va mammaledig med selin, hade ångest av att vara ledig fastän jag hade så mkr redan i mammalivet. Hjärnan kunde aldrig dra ner växeln vilket gjorde min prestationsångest mer påtaglig, typ som att jag med flit lät min hjärna ruttna. Det va så jobbigt!! Men man får lära sig själv njuta av nu:et, av att vara ledig och upptagen, av att vara själv eller omringad av människor man tycker om. Alla komponenter behövs för ett välmående.

Sen det här med integreringen: kunde inte sagt det bättre själv!!
rgc.nu

#8 - Camilla

Haboba du är bäst för att du är du ❤️ känner igen mig så mycket i det du skriver och det är så bra att du delar det här. Älskar dig ❤️

Svar: Älskar dig finaste du!! ❤️❤️
rgc.nu

#9 - Syster

Så fina rader, jag känner verkligen igen mig i allt du skrev

Svar: Hoppas det kan vara till någon tröst ❤️
rgc.nu

#10 - Zi

Må Allah bevara dig finaste Rihab! Må Allah ge dig all lycka och framgång samt må Allah endast ge dig prövningar du klarar av <3

Svar: Åh din duaa fick mina ögon att vattnas!! Må Allah ära dig och bevara denna dua för dig och alla våra systrar därute ❤️❤️
rgc.nu

#11 - Anonym

Tack för att du delar med dig av detta, det kändes som att jag läste om mig själv. Det hjälper oss andra med liknande situation att acceptera det och veta att vi är starka som trots alla svårigheter klarat oss.

Svar: Precis min mening❤️. Man kan känna sig så ensam i detta för det är ingenting man vanligtvis pratar om, men vi är många som känner såhär ❤️
rgc.nu

#12 - Iman

Så sant! Tror många som har invandrarföräldrar känner igen sig. Jag har själv känt att man måste vara på topp hela tiden, som en "skuld" man betalar till föräldrarna för allt de gjort för oss. Det var jobbigt att hela tiden känna att man behöver vara duktig på allt. Vi ringde myndigheter när vi var 10 liksom haha ibland ville man bara vara ett barn istället för en driven 10åring som pratar med skatteverket åt ens föräldrar 😂 Förstår precis vad du menar och du duger som du ät. Herregud kvinna, finns det något du inte kan göra? MashAllah. Dina barn en en superkvinna till förebild ❤️

Svar: Hahahah ja dör!! Eller hur, en 10 åring som liksom redan är jurist, Handläggare och tolk, var hittar man de!!
rgc.nu

#13 - Izz

SubhanAllah, så sant. Tanken av att försöka uppnå perfektion när ingen riktigt vet vad perfektion är , SubhanAllah en riktig illusion. Det finns ingen mall för PERFEKT. Men subhanAllah ibland när man stannar upp i vardagen och reflekterar över sina välsignelser; wallahi vi alla lever i varsin perfekta värld. De är alla perfekta på sitt sätt och kan ej jämföras. Och när man inser det och blir mer tacksam; kärleken växer till Allah och vad är mer perfekt än en tacksam tjänare som försöker bättra sig i sin färd mot jannah. Alhamdulillaah. Jag har själv haft ett "inbördeskrig" inom mig för jag själv ALDRIG accepterat mindre än perfekt. Aldrig varit nöjd och alltid velat pressa mig till omöjliga höjder. Utåt ser jag vanligtvis varken stressad eller pressad ut men SubhanAllah mitt inre; inbördeskrig deluxe. Men Alhamdulillah har insett att när man ser sig omkring på sin underbara stöttande familj, vänner, välsignelser från alla hörn- speciellt välsignelser från hörn och kanter man ej förväntat sig från. Alhamdulillaah. Vi måste sluta sätta denna onaturliga press på oss själva; helt sjukt ibland hur man kan vara sin värsta fiende. Allahu musta'aan. Dags att leva i NUET och sluta kaosa i tankarna.

Svar: Åh förstår exakt detta innebördskrig!! Trodde bara jag kallade det så 😂
rgc.nu

#14 - Imane Asry

så fint skrivet! You are enough! Håller verkligen med om det att äta själv eller shoppa själv, kunde verkligen inte göra det för några år sen men idag är det typ det skönaste me-time:en jag vet!

Svar: Ja men eller huuuur !!
rgc.nu

#15 - Anonym

Du är en underbar person Rihanna men det är lika vanligt när man har svenska föräldrar kan jag lova men det hör man nästan aldrig talas om.. Det finns något som heter svenska avundsjukan och den är så hemsk och speciellt när du som svensk väljer att gifta dig med någon från ett annat land då får du höra allt möjligt hemskt och kommentarer och då är det som att man måste alltid bevisa för alla andra att man gjort rätt val i sitt liv.. Och när du som svensk konverterar då kommer den störst prövningen man får höra vad är det för fel på dig du åt gris förut!! Men för mig kvittar det jag älskar islam och det bästa jag vet är att be för Gud är den ända jag kan ta alla mina bekymmer med och han lyssnar alltid och hjälper mig på bästa sättet allhamdudillah.