Gästbloggare : Kärleken för orden

Jag minns natten som igår. Hur mina ögon svämmade över med saltiga tårar. Jag steg upp ur sängen. Klockan visade 00.17. Jag skulle upp 06.30. Men än hade jag inte somnat. Saknaden efter mor var för tung för att slänga över a xeln. Min första natt ensam. Här skulle jag spendera mina kommande fem år. Helt ensam. Skulle det gå? Jag gick fram till fönstret. Himlens stjärnor glittrade lika fint som snön på backen.  Plötsligt började  jag att andas tyngre, och luften kändes otillräcklig. Paniken  kröp sakta upp för ryggen. Hjärtat började  att bulta. Jag kände mig yr. Tappade balansen. Nästa gång jag slo g upp ögonen var klockan 05.42. Jag började skaka något ovanligt mycket och intensivt.

Jag tog upp mobilen. Tvekade först , men sedan klickade jag på  "mamma".

Hima, vad har hänt? Är allt bra?

- Mamma, jag klar ar inte av det här. Jag vill inte. JAG VILL INTE DET HÄR LÄNGRE!  

Tystnad.

- Hima, du har två va l. Ta mina ord på allvar nu; stanna eller kom hem.  Valet är ditt. Punkt!

Tystnad i  en lång stund.
- Hallå? Hörde du mig?

- Jag stannar , mamma. Jag ska klara det här.  För min skull, för din skull, för allas skull. 

Från den dagen insåg jag att orden blev min famn när livet  svek. Flytten i sig var inte den tuffaste delen, utan det var historian bakom. Det var livet innan och livet efter som komma skall.  Liksom alla sår, all smärta och alla svårigheter som tvingade mig till att ställa mig  upp och kriga trots att jag hade varje anledning till att ge upp.  Och det var då poesin kom in i bilden. Längs  vägen upptäckte jag att poesi  var mitt element, min räddare i nöden, min enda riktiga vän.  Poesin gav mig något ingen kunnat göra, den förstod mig och jag förstod den. På vårt alldeles egna sätt. Inga rätt eller fel,  bara  det jag känner.  Jag tror på att ord kan förändra liv, och vad annat kan jag önska än att förändra  människors liv till det bättre? 

 

 

  Och upp med hatten i luften nu när de fem åren snart, in shaa Allah, svischat förbi!

Tack livet för mamma, tack mamma för livet. Alhamdulillah.


Hima Var systern som vann min tävling om ni minn? Hon skriver mycket och är himla duktig på poesi.

Vill ni ta del av det så hittar ni massa härligheter på hennes instagram här! Tusen tack för ditt bidrag H. 

#1 - Ibtesam

Grym du är Hima! Allt som inte dödar gör en bara starkare - en sådan riktig krigare är du!

#2 - N

Älskade Hima! Vår stolthet!

#3 - Roz

Wow så fint skrivet!! Man blir så tagen av din text och det bara lyser om dig

#4 - B.T

Du är så stark som de bara går.
Stolt över dig och hur du har tagit dig över allt.

#5 - UMM LILO

Hon är fantastisk skrivare, ma sha Allah

#6 - Anonym

Waow ma sha Allah 😍

#7 - Naze

Jättefin du har skrivit du är en klock och stark tjej du har kämpat mycket det kommer allt bli modd i dig och göra dig starkare tack och lov ni har en stark mamma

#8 - Bahoz

Vilket Fint skrivet! Du har kämpat mycket!