Ge min 2-åring en chans!

Jag kikar in här och undrar lite om någon av er här inne har erfarenhet av att en 2 åring fått en pedagogisk utredning av förskolan pga att barnet tex varit för aktivt och inte klarar av övergångar/utåtagerande?Min nyblivna 2 åring har nämligen fått det och det talas om att man behöver sätta in en extra person på honom hela tiden som ska fungera som ett ” hjälp jag” som dem kallar det.

Jag tycker det är himla synd att han inte får en ärlig chans i sin utveckling speciellt då språket precis har lossnat för honom (därför han tidigare varit utåtagerande= hans komunikatkons sätt). Han blev dessutom storebror för 6 månader sedan och har även en stora syster som bara är 2 år äldre på en annan avdelning. Det är alltså väldigt mycket som händer i hans liv just nu.Det som känns konstigt i denna situation är att min son är en glad och social pojke, som utrycker känslor, känner empati, PRATAR bra för sin ålder, sjunger och leker. Men avviker från normen (som pedagogen utryckte det) pga att han inte kan kontrollera sina i impulser ofta, enligt dem.

I den pedagogiska utredningen känner jag inte ens igen mitt barn i halva situationerna.Jag är ju själv lärare och har självfallet inget emot kartläggningar eller åtgärdsprogram, har skrivit många sådana och har mycket erfanhet kring elever i behov av särskilt stöd. Jag känner bara att med en två åring är ett sådant steg väldigt väldigt tungt och på tok för tidigt?

Någon som har erfanheter kring detta? Eller hört något liknande? Snälla lämna en kommentar!

#1 - Anonym

Må Allah underlätta för er kära syster ❤️ Har ingen erfarenhet att dela med mig av tyvärr. ❤️

Svar: Amen älskade du ❤️
Mrs.Coskun

#2 - Isabella

Nu skulle man väl egentligen svara om man HADE hört nåt liknande men jag vill bara säga att det har jag verkligen inte gjort. Tvärtom tycker jag man hör om barn som får sina utredningar alldeles försent och skulle ha behövt extra stöd tidigare men detta verkar ju extremt överdrivet tycker jag. Vilken 2-åring är inte utåtagerande? Oavsett yttre omständigheter så är det ju mycket som händer i den åldern och din son har precis som du skriver, nyligen fått syskon etc.
Och precis som du skriver, hans språk har precis kommit igång, då får man ju ge det lite tid känner jag.
Samtidigt är det svårt när man inte vet hur det här ”hjälp-jaget” ska fungera? Tycker du ska fråga mer om det. Kanske kan det vara positivt och något som skulle vara bra för alla barn. Man hör ju ständigt om förskolans bristande resurser och att ens barn då ska få extra tid kanske kan ses som positivt, samtidigt som jag som förälder skulle känna mig väldigt olustig i situationen. Blir det på något sätt utpekande mot din son med den här extra resursen, etc. Jag tycker som sagt du ska fråga mer kring detta syster, jag skulle absolut be om ett möte med inblandade parter.
Må Allah skänka dig och din familj ro och lycka i allt ni tar er för syster och må dina barn alltid vara en källa till lycka (även om jag vet att ens barn får en att gråta varje dag typ haha).

#3 - Inez

Hej Rihab. Jag är förskollärare och har erfarenhet av sådana situationer, dock anser jag att han är för ung för att utreda. Hans utveckking sker efter hans förutsättningar och det finns ingen mall för hur en 2 åring ska vara. Jag tycker att du ska ta ett allvarligt snack med hans pedagoger och ta reda på vart exakt det brister, självklart ska du ha i åtanke att barn är väldigt annorlunda på förskolan och hemma. Det är två olika miljöer som i sin tur påverkar barnets beteende. Fråga också vilka åtgärder de har planerat för honom förut om att tillsätta en extra person. Har aldrig varit med om att man utreder ett så ungt barn och tillsätter en extra person specifikt för ett enstaka barn. Och dessutom ska föräldrarna ge sitt medgivande innan dessa åtgärder verkställs.

#4 - Anonym

Salam alikom, Fin pojke Machallah. Jag jobbar inom förskolan och att göra en utredning på en tvååring är alldeles förtidigt. Det är jätte vanligt att barnen bits eller knuffas innan de lär sig språket och gör så när de har svårt att uttrycka sig. Just vid 2-2,5 är många i trotsåldern också. Det är många känslor de kämpar med på insidan och som du säger fick han nyligen ett yngre syskon. Det är aldrig ett barns fel att det är stökigt i en grupp utan det är upp till pedagogerna att anpassa och fixa miljön utifrån barngruppen. Jag tycker att de har uttryck sig lite väl hårt och borde istället anställa en person till hela gruppen som reserv om de till exempel har för mycket småbarn eller dela i två mindre grupper så det blir lugnare för alla. Ibland görs utredning på 4-5 åringar men inte på så små barn, har aldrig varit med om det .Hoppas allt går bra!🌷

#5 - Anonym

fråga om du kan få vara med honom en hel dag i förskolan , kanske överdriver dom eller så behöver det inte vara negativt för honom med ett stöd. Min son är lite busig och ibland tänker jag att en person som stödjer honom kanske vore bra ,men han är 4 år nästan.

#6 - Sara

Hej!
Tycker att det låter väldigt konstigt att man tar till en pedagogisk utredning så snabbt. Jag är själv lärare och det vi brukar göra innan är att vi kör med extra anpassningar under en tid ( om behovet finns) Kanske finns det nåt i miljön eller bemötandet som gör att han ”avviker från normen”? Eller så är han bara som vilken tvååring som helst!

#7 - Linn

En 2 åring ska väl kunna bete sig nästan hur som helst utan att vara "speciell"?! Tycker jag iallafall. Att en 2-åring slåss o testar gränser visar bara på en sund utveckling. Låter mer som att förskolan har tidsbrist/personalbrist o kanske mer det problemet som ska lösas? Allahu alam.

Må Allah underlätta för lillen ❤

#8 - Anonym

Neej lyssna inte på dem asså det har blivit på tok för galet med dessa utredningar o diagnoser i detta land! Man måste ibland som förälder stänga öronen för sånt här och inte alls lita blint på utbildad personal. Din son är säkert fullt normal och lite extra "busig" som man förr kallade det. Jag förstår om de kanske behöver säga till honom lite oftare än andra barn men låt dem inte "avnormalisera" honom. Må Allah skydda er amin♡♡

#9 - R

Starkt av dig att vara öppen med det och dela med dig. Det är så himla tabu att prata om sådant i många kulturer.
Jag uppskattar att andra i liknande situationer kan läsa att andra går igenom liknande. Skulle gärna vilja läsa hur det slutar/hur det blir av utredningen.

Jag arbetar inom barnomsorgen och har arbetat med många utåtagerande barn som har svårt med övergånger. Dessa egenskaper/personlighetsdrag är ingen ringklocka i sig.
Du verkar vara ärlig och uppriktig om hur du uppfattar din son. Väldigt ofta är barnen dock väldigt annorlunda i föräldrarnas frånvaro.
Jag tycker det är synd att man behöver sätta diagnoser och starta utredningar bara för att man "avviker från normen". Vad är ens normen? Får våra barn inte ha sin egen personlighet längre? Får barn inte vara olika? Är man blyg så ringer det en klocka, är man överaktiv så ringer det en klocka, är man utåtagerande så ringer det en klocka. Nästan alla personligheter kräver utredningar nu för tiden. Varför ska mitt barn jämföras med normen. Så länge mitt barn utvecklas som hen ska. Och varför är det så bråttom med att våra barn SKA kunna saker och ting när dom endast är 2 år. Det gör mig väldigt orolig. Man skapar onödig stress. Både hos föräldrar och barn. Vilket kan leda till att barnet utvecklar prestationsångest.

Låt dig själv inte stressas av en pedagogisk utredning. Det behöver inte innebära något negativt. Utan att dom kanske helt enkelt är osäkra och vill vara på säkerhetens sida. Så att han kan få utvecklas utifrån hans förutsättningar om det skulle finnas behov av det.

Känner du dig inte tillräckligt informerad eller att du inte förstår deras resonemang så tycker jag du ska be om ytterligare möte och att det även sker tillsammans med förskolechefen.
Jag ber att Allah underlättar er situation. Amin.

#10 - Anonym

Har ingen erfarenhet. Men rent spontant känns det tidigt med tanke på allt son hänt i hans liv. Han har blivit storebror i liten ålder och har en storasyster. Up3pmärksamhwten blir ev inte densamma vilket är en självklarhet. Min son som är 4 idag och sen i sitt tal använde mycket skrik och knuffar för att kommunicera med barnen på förskola. Rycker du ska prata med bvc och även barnpsykologer som är knutna till bvc. Kan vara bra och få en second opinion .

#11 - Anna

Vad menar dom med ”kan inte kontrollera sina impulser”, tänker rent konkret vad är det dom menar att han gör/känner?
Om du inte ens själv håller med om utredningen du gjort eller tycker att något är skumt eller helt enkelt känns fel så säg ifrån, hur ska man kunna lita på att dom gjort en rätt bedömning eller vad dom grundar det på.. tycker isf du ska säga ifrån och lita på dig själv. Han är ju bara två år?? <3

#12 - Anna

Skrev utredning som du gjort, skulle stå dom gjort*

#13 - Malin Elif Kiziltas

As. Aleikum. Jag jobbar som dagmamma och har sex egna barn. Erfarenhet finns med andra ord😊 Jag håller med om att din son är för liten för att man ska kunna och ens vilja utreda. Att sätta in en extra personal på en tvååring känns lite konstigt, borde de inte kunna hantera situationen ändå? Är barngruppen för stor kanske? Lättare att "skylla på" barnet iofs än att säga att de inte har tid eller kompetens att förstå en liten killes känslor och beteende.

#14 - Anonym

Jaa, detta är inte okej säger jag bara.Arbetar själv inom psykiatrin och utredning av neuropsykiatriska diagnoser och NEJ gå inte på detta säger jag bara. Har aldrig varit med om att man ställer diagnos av ADHD kategori på en 2 åring.Så himla tröttsamt, de försökte göra ngt liknande med mitt barn som då var kring 3, antyda att han var autistisk för att han gillade djur?! Typ som "särintresse"...blev rasande och efter det har jag inte hört ett knyst.Han talar 3 språk, är typ världens snällaste unge😍😍 Allahumabarik .Stå på dig hjärtat!!Nej detta är INTE okej!!

#15 - Naz

Jag är också lärare och jag håller med dig att det är på tok för tidigt. Tycker att de åtminstone kan vänta tills han är lite äldre (ca 4-5 år) innan de bestämmer sig för att göra en utredning.

#16 - Anonym

Jag jobbar inom både skola och förskola och tycker faktist det låter lite märkligt att man ska göra en utredning på en sån liten pojke. Vad är förskolans motiv?

Ibland vill personal enbart att en utredning ska ske för att de ska få mer resurser, för utan en utredning kan inte resurser sättas in. Jag tycker du som förälder ska ifrågasätta syftet med en utredning i så liten ålder. Man brukar väldigt sällan rekommendera det om det inte är barn som har väldigt svåra svårigheter. Att ett en tvååring är lite vild och har mycket energi är inte något som kategoriseras som sådana svårigheter.

Må Allah underlätta för er och skydda er pojke och din familj.

#17 - Anonym

Hej fina rihab, jag brukar inte kommentera men kände att jag var tvungen. Jag kan dela med mig om min erfarenhet. När jag var 6 år gammal fick jag börja i en speciell skola med barn som var funktionshindrade pga av att perssonalen på min förskola ansåg att jag var sen i utvecklingen kunskaps mässigt. Min föräldrar förstod aldrig varför o inte jag heller. Jag hade inga svårigheter som personalen beskriv. O när jag försökte byta i högstadiet till en " normal skola" försökte dem hindra det. Men mina föräldrar stod på sig . Och jag bytte fast skolan var starkt emot det. skolan gick Alhamdellah så himla bra gick då i högstadiet. Men hade då missat så himla mkt kunskaps mässigt i tex engelska ämnet. Pga att dem undervisade knappt mig i det förra skolan. Men med mina föräldrars hjälp hemma så fick dem mig att aldrig ge upp. O jag började sedan gymnasiet o var väldigt duktigt o gick ut med väldigt bra betyg. Pluggar nu via ett av Sveriges bästa universitet o har ett år kvar av min utbildning . Men när jag berättar detta för mina studentkamrater kan dem inte tro mig. Med det vill jag säga stå på dig som föräldrar. Vi lever i sjukt samhälle där verksamheten ibland vill tjäna pengar på vissa saker. Och använder dessa redskap att beskylla. Men detta har lagt sig som ett sår från min barndom. Stå på dig!!!

#18 - Therese

Alltså det låter vääääldigt tidigt! Selma är under utredning för misstänkt adhd men det går knappt o göra på henne för hon är för ung. (Nu verkar det inte vara det ändå i Selmas fall)
En 2-åring har normalt sett ingen impulskontroll ännu. Den delen av hjärnan är inte utvecklad alls än! Den BÖRJAR utvecklas vid 3-4 år och är färdig när man är ca 25 år.
Sen är det säkert det du nämner som gör att hans impulser är av utåtagerande sort. Men han är TVÅ ÅR. Jag blir lite provocerad... det känns lite som att förskolan vill hitta en diagnos så dom får in fler vuxna i verksamheten..?

Går inte att utreda en 2-åring för sånt för skulle man utreda 2-åringar för adhd skulle alla ha det! Dom SKA vara såna i den åldern ❤️

#19 - Iman

Som lärare och mamma till en 2åring själv (och 6 års erfarenhet av jobb som förskollärare) kan jag tycka att det är alldeles tidigt att göra en pedagogisk kartläggning på din son. 2-3 år är utvecklingsfaser där barnen trotsar, upptäcker sin vilja och testar gränser. De har oftast inte ord för att uttrycka sig och då blir det puttar/knuffar. Alldeles normalt beteende hos 2-3 åringar (vilket de som pedagoger borde veta). Ta upp detta med dem och fråga hur de jobbar för att möta upp hans behov. Din son är perfekt som han är ❤️

#20 - Anonym

Tycker att det gått för långt när förskola ska hålla på med saker som inte är deras område...ja absolut att identifiera och möjligtvis misstänka ngt men sedan är det psykiatrin som utreder detta, inte någon barnskötare, pedagog eller dagmamma eller liknamde. Detta börjar bli alltmer vanligt.Förskolan är en PEDAGOGISK verksamhet, ingår inte i sjukvården eller psykiatrin så jag tycker du ska stå på dig verkligen. Skulle det finnas behov av BIO utredning vilket är det forum som gör dessa ADHD utredningar så skulle de ej ta emot honom pga att han är 2 år dvs för tidigt och trotsåldern, det borde man väl ha koll på som pedagog inom barnomsorg kan man tycka ?

#21 - Anonym

Salam Alaykom!
Jah tycker du bör ta ett ordentligt snack med personalen på förskolan, se deras dokumentationer och handlingsplaner för ditt barn och se som många har kommenterat vad de anser är avvikande i hans beteende. Ett barn har ju olika faser dom den går igenom vilket personalen på förskolan borde veta. Men ta ett snack och försök att hitta lösningar som gynnar din son bara. InShaAllah det blir bra ❤ själv är jag lärarstudebt med flera års erfarenheter inom förskoleområdet. Allt har en lösning oroa dig inte ❤

#22 - Anonym

Salam alaikom kära syster. Som flera har skrivit så tycker även jag att du borde prata med pedagogerna om detta och stå på dig. Jag känner rent spontant att det är väldigt tidigt för någon utredning, är ingen expert, men det händer väldigt mycket i den ålder, och vad är egentligen ”normen” för en 2-åring?

När min äldsta son var i samma ålder som din hade han liknande problem på förskolan. Talet hade dessutom inte släppt. Han var väldigt aktiv, hade svårt att koncentrera sig, svårt att sitta still, kunde sällan sitta med på samlingen utan ville göra annat osv.. Vi kände inte igen detta hemma, förutom att han var väldigt aktiv. Vi fick rådet att avvakta och se hur de utvecklar sig just för han var liten. Vi hade regelbundna samtal med pedagogerna kring hans dagar och höll situationen under uppsikt. När han fyllde tre år började de vända sakta men säkert, Alhamdulilah. Nu när han snart är 4,5 år kan man knappt tro att han hade svårigheter.

Må Allah underlätta för er ❤️

#23 - H

Ja jobbar också inom barnomsorgen och tycker det är löjligt. Hur många tvååringar kan kontrollera deras impulser? Alla barn är olika en del mer utåtagerande och andra mer observerande.. jag tycker du borde ifrågesätta det där för hur många barn får en resurspedagog? Han är bara två år subhanaAllah! De är så lätt att skylla på barnen när de eg är vi som pedagoger som brister

#24 - S

Arbetar som förskollärare och har aldrig hört talas om något liknande vid 2-års ålder. Tycker de borde vänta lite, alla barn har olika personligheter och din son är trots allt bara 2 år! Det beteendet du beskriver är normalt för en tvååring känner jag. Han kommer ju växa till sig så småningom. Jag undrar exakt vad de menar med hans beteende för vi har en 2-åring på vår avdelning som behöver konstant tillsyn men vi har ingen tanke på att påbörja en utredning idag. Han har också fötts in i en tätt syskonskara med många syskon.

#25 - K

Jag är också lärare och tycker att det känns alldeles för tidigt, särskilt om han inte har gått på förskolan så länge. Känns väldigt oprofessionellt att ta till pu så tidigt.

#26 - Emelie mrs_maea

SubhanAllah blir helt paff och chockad.. att en tvååring inte kan stoppa sina impulser?? Det är väl klart att han inte kan! Alltså det är en tvååring. Jag tycker att det låter inte klokt nånstans. Jag blir ledsen för jag fattar inte vad de vill med detta påstående. Kanske det är så som du säger att de vill ha in extra personal men det ska väl inte Mousa behöva "straffas" för. Du känner ditt barn bäst❤.

#27 - Niqabisten

Det enda jag kan säga är att Sverige är specialister på hitta diagnoser och fel och fobier på både barn och vuxna . Bli inte förvånad om de om några år ger han diagnosen adhd som ALLA barn i Sverige får . Jag vet inte en enda muslimsk familj där minst ett barn inte fått den diagnosen . De vill bara medicinera och göra allt och alla sjuka i Sverige . Har du inget fel så hittar de nåt. Det är nåt jag hatar Sveriges samhälle för . Ett barn kan inte vara annorlunda för då är det nåt fel på den så är det .

#28 - JP

Men oj, känns väldigt överdrivet från förskolans sida! Jag menar, tvåårstiden är väl känd för att vara just jobbig för barnet med mycket som händer utvecklingsmässigt samtidigt som de kanske inte alltid kan utrycka vad de känner/vill. Min son hade de jobbigt när han var två, han var tidigt motorisk, sen med talet och ville mkt mer än vi förstod. Han var ofta frustrerad och visade det "kroppsligt" då istället. Sen gick det över. Låter som att din son bara måste få en chans att få lov att vara 2 år och vänja sig vid allt nytt i livet.
Stå på dig o heja dig!

#29 - Linn

Jag tycker det är konstigt att ta in åtgärder så tidigt? Min son var sen i talet (började inte prata förrän efter 2.5 års ålder) och var mycket utåtagerande, tyckte inte om förändringar eller när det inte blev som han tänkt sig, han slog ofta på andra barn och kunde skrika och bli väldigt ledsen om vi gick till ett nytt ställe han aldrig varit på innan. Men ALHAMDOLILLAH nu är han 4.5 år och i princip allt det har släppt. Vid 4 års ålder ungefär så ville förskolan att en specialpedagog skulle komma och observera honom vilket vi godkände och hon kom med små tips hur förskolan kunde göra för att underlätta för honom, exempelvis att han nu sitter på kortsidan på bordet när de äter så han kan se alla (annars så vände han sig om hela tiden och ville se vad barnen vid de andra borden hade för sig). Alla på förskolan pratade bara i termer som att min son behövde hjälp med vissa saker och att det tar lite längre tid för vissa barn än andra. Nu säger de att han är som ett helt nytt barn, alhamdolillah. Han har mognat helt enkelt och lärt sig att prata och därmed också fått lära sig att man måste kommunicera med kompisarna och inte slåss för att få uppmärksamhet eller så fort det inte blir som man vill. Så inshaAllah ge det tid så kommer det bli bättre. En tvååring är väldigt liten fortfarande! Må Gud underlätta för er.

#30 - Linn

Förresten, förskolan menar inte en utredning av psykolog väl? Min mamma jobbar som barnpsykolog med att just utreda små barn och hon säger att de tidigaste utredningarna de gör är på barn som BVC skickar remiss på dit efter 3.5 års kontrollen. Men då sätter de ingen diagnos utan gör en slags kartläggning och efter ett år får barnet komma tillbaka och så ser man om de kommit i kapp eller inte, och sen väntar man ofta ytterligare en tid innan barnen får komma tillbaka igen.

Jag tycker det är sorligt att vi stressar på så små barn att de ska bete sig på ett visst sätt och så fort de avviker lite så gör man en jättestor sak av det...

Svar: Jaa precis en kartläggning på hans beteende mönster som förskolan tagit fram tillsammans med specialpedagogen UTAN att ens berätta för mig innan. Dem vill att vi söker kontakt med BUP för att få en vidare utredning längre fram då köerna är långa, men just nu är det alltså en intern utredning inom förskolan. :/ himla tråkigt att man tycker att en två åring som är hyperaktiv och knappt kunnat prata för några månader sen, är i behov av särskilt stöd eller vad dem nu vill ..
Men jag ska prata mer med dem
Mrs.Coskun

#31 - LA

Jag förstår din känsla. Ingen vill att ens barn ska ses som avvikande. Min nuvarande tvååring var över ett och ett halvt år när han började på förskolan. Han var väldigt skrikig. Han hade inte börjat prata ännu så varje gång han ville ha något så skrek han. Han visade tydliga och starka känslor. Han hade till och med affektanfall ett par ggr. Väldigt läskigt. Men Alhamdullah hans pedagoger har alltid jobbat fint med honom. Hjälpt honom att sätta ord på det han vill och de har fått honom att sluta skrika och istället prata om det han vill.

Jag vet inte om din son är i liknande situation. Men mitt råd till dig är att var öppen för det som sägs och lita på din magkänsla samtidigt. Ge pedagogernas ord en chans och välj sen hur du vill hantera det och vad du själv anser. Pedagogerna kanske har gjort en myra av en elefant eller så kanske de har en poäng (även om det kanske gör ont) Allahu a3lam.

Svar: Tack för att du och alla ni andra delar med er. Jag har pratat med paragonerna och kommer skriva ett inlägg om detta snart inshaa Allah. Ni är så fina mina systrar
Mrs.Coskun

#32 - Tess

Jag tycker det har blivit så "strikt" på nåt vis. Barn är individer och kommunicerar och beter sig olika. Men numera ska utredningar till direkt någon inte beter sig som "förväntat" (vad nu det är). Mitt barn började gå när han var 19 månader. BVC blev väldigt stressade vid 16 månader (inte vår ordinarie sköterska ska tilläggas för hon var lugnare) och gav oss "order" om att träna gång med vårt barn och tyckte att vi bar för mycket på honom. Eftersom de inte var vår ordinarie så kände de inte oss och det kändes otrevligt att man ifrågasatte på det viset. Vårt barn var MYCKET på golvet och lekte och jag bar honom nästan inte alls i den åldern då jag har smärtproblematik. Han hade tekniken, det hade jag sett. Men det var som att han bara bestämde sig när han var kring 19 månader. "Nu ska jag gå." Och då gick han bra direkt och började springa redan samma dag. Tycker det är jobbigt att man stressar föräldrar, samtidigt som jag förstår att det är BRA att få hjälp när den behövs. Det är ett väldigt svårt ämne...

#33 - diamantfamiljen

Hej,

Jag brukar inte kommentera här men kände att jag vill dela med mig.
Är själv mamma till 6 döttrar.
Min ena dotter (hon är tvilling) skilde sig väldigt mycket från sin tvillingsyster redan från att hon var bebis.
Det var många saker som var extremt tungt kring henne. Hon var inte som de andra barnen.
När hon började på förskolan fick hon nästan direkt en resurs (hon var då ca 2 år) när hon sen var tre år gjordes en utredning på henne.
Jag var helt slut och orkade inte längre för jag förstod inte vad som var fel.
"uppfostrade" dem alla lika men ändå var hon så extremt olika sina systrar.
Hennes tvilling fungerade ju helt "normalt".
Som 3 åring fick hon diagnosen ADHD.
Vid utredningen sa de att det är väldigt tidigt att få den diagnosen som 3 åring och att det även var något annat som de inte kunde sätta fingret på just då.
Jag var tacksam över att jag kunde börja förstå min dotter.
Läste ALLT som fanns att läsa om ADHD, plöjde igenom allt om och om igen..
Sen gick åren och vi gick på habiliteringen där de började fundera på att göra om utredningen.
Den gjordes på Astrid Lindgrens barnsjukhus och då visade det sig att min dotter har följande: Autism, ADHD, mental retardation och även svårbehandlad epilepsi.
Där och då gick jag totalt sönder av sorg!
Mitt älskade lilla barn...
Men som med allt annat i mitt liv.. reste jag mig igen.. fortsatte framåt.. sökte information.. läste på.. lärde mig allt genom både henne och litteratur...
Och idag brukar jag säga: Allt jag kan, har hon lärt mig...

Jag önskar dig och din familj lycka till och samtidigt ge dig en stor kram!!

Svar: Åh tack så himla mkt för att du delade med dig!!! <3
Mrs.Coskun

#34 - Hanna

Jag är kluven. Jag tycker att det är bra att pedagogerna är uppmärksamma samtidigt som det känns tidigt. Med ett barn med ADHD och ett annat barn som mest troligt har någon form av ADHD/ADD så önskar jag att någon reagerat tidigare. Många problem hade kunnat undvikas. Nu säger jag inte att ditt barn har ADHD utan jag reflekterar bara från mitt perspektiv. Jag tror inte att du ska se det som negativt utan se det som en chans att ditt barn får extra uppmärksamhet. Oavsett om det är onödigt eller inte så kan det aldrig vara negativt att ett barn får extra stöd.

Svar: Jag känner mig också kluven, även om jag har fått lite mer klarsyn i ärendet.
Mrs.Coskun

#35 - Anonym

Hej Rihab! Jag förstår hur du känner och du har rätt att känna som du gör! Utvecklingen i denna ålder är oerhört individuellt och det finns inte mall för hur ett barn i denna ålder ska vara. Att din son är utåtagerande i denna situation där språket har varit begränsat är inte ovanligt, snarare förväntat! Ta ett sansat snack med förskolan och låt dem motivera och tänka en extra gång. Barn i denna ålder ska inte bedömas! Kram på dig!

Ps. Kolla gärna in vår blogg där vi skräddarsyr och skriver barnböcker på beställning

#36 - Amanda CL

Spontant tycker jag att 2 år känns för tidigt att utreda ett barn