One month

 
Lagom till att lilleman blev en måndad idag kanckade det på dörren och jag blev överraskad med blombud av några fina kollegor ( tusen tack Raz gian , bilden är tagen enbart för jag vet att du kmr läsa detta hihi)! Så himla fina människor, att sånna överaskningar kan beröra en så mycket, sanningen är att detta är mitt första blombud ever, så det var väldigt speciellt <3 

Annars då, en månad?Har det verkligen redan gått så lång tid sen lillen kom till oss? Så sjukt vad tiden bara rusar förbi. Dem första veckorna var så tuffa, jag var så nedstämd och grät nästan varje dag utan någon anledning alls och jag hade så mycket dödsångest. Nu har det börjat släppa lite och jag har börjqat njuta, av barnen, av bebisen och av ledigheten. Jag har tidigare haft så tuffa mamma-ledigheter och längtar efter det här med att bara vara en latte-mamma, så det ska jag unna mig denna gång, InshaAllah! En goal är att börja gå ut och äta och fika bara jag och min bebis, kan ni fatta att jag aldrig gjort det innan? Vill börja umgås mer med mig själv =) 
 
 
 
....... ELLER INTE!!! hahaha... jag känner mig själv, kommer typ börja prata med främlingar som sitter bakom mig eller nått haha. Men en gång ska jag iaf göra det, käka lunch ensam, jag och Adam. 
#1 / / Zainab :

Hej. Jag kände likadan med första barnet. Och det var en dyster tid för mig!. Har nu fått min andra flicka och vill verkligen inte känna d där. Vet inte hur jag ska göra för att undvika dessa känslor. Har du nå råd om hur du gjorde som gjorde din vardag lite lite lättare? Och när börja du känna dessa känslor dvs hur långt efter förlossningen var d ?
Mvh
Zainab

Svar: Med selin hade jag förlossningsdepression, så då hjälpte det att prata med någon, jag gick i samtal med samma psykolog som jag träffade under min graviditet, mvc hjälpte mig. Med mousa och denna gång har de hjälpt att försöka ta de lubgt, och vänta av de bara oCh vara beredd på att kanske söka hjälp. Det hjälpte att prata med min barnmorska ockspå.

Annars tycker jag du ska träffa människor du tycker om. Be om avlastning för egentid någon timme om dagen och bara ta de lubgt, och gör mkt duaa <3
Mrs.Coskun

#2 / / Nor:

Hahahhahaha "prata med främlingar bakom mig" :D Må Allah underlätta för dig syster jag kan förstå din stress o ångest fastän jag själv inte har barn❤️❤️❤️

#3 / / Anonym:

Med dödsångest menar du rädslan för att bebis ska dö?

Svar: Jag har alltid haft dödsångest, i perioder i liveh, rädd för döden, eller att någon nära mig ska dö, eller att man själv ska dö och lämna barnen, skrämmande tankar som alltid blir sö intensiva under mina graviditeter ocj förlossningar
Mrs.Coskun

#4 / / Camilla:

Vadå umgås med dig själv? Va ska du göra med din fellow mammalediga syster. Ba kasta mig? 😂 Fine! Do that. Umgås du med din latte...😜

Svar: Hahahaha klart vi ska hänga Camilla men ja tänkte bara utmana mig själv lite haha ❤️🙈❤️
Mrs.Coskun

#5 / / Nida:

vill va en lattemamma tillsammans med dig!! 😘

Svar: Jallaaa 😍❤️
Mrs.Coskun