Q & A - Selin and food

Salam syster, undrar bara hur det går med selins mat o så? Är det bättre? Ger du någon kosttillskott? Isåfall vad? Behöver verkligen all tips o råd? Får man fråga hur mkt hon väger eller e dt för privat fråga? Sorry men bara en jätte orolig och nojjig morsa här :)
 

Walekom assalam bästa syster!
Selin och mat, det är en evig historia känns det som.Vi kämpar fortfarande men hon äter betydligt bättre än för

r allahummbarik. Vi har med tiden märkt att det som hjälper Selin att äta är sällskap. Vi märkte ju redan att på förskolan tex hade hon en mycket större aptit, och nu med mousa hemma så vill hon gärna äta när han äter, det han äter. Men det är många middagar som vi måste tjata och mata henne för att hon ska få i sig något. Vi har inte varit på BVC på ganska länge nu så jag har ingen aning om vad hon väger, hon är smal men inte mager och det är det viktigaste för mig. Äter frukt och grön, har svårt för kött och kyckling, gillar korv och mackor och typ ris ibland.

Sen Selin var bebis har vi kämpat med aptiten och maten. Hon drack ersättning efter varje måltid tills hon nästan var två år. Vi påbörjade en utredning för selektiv ätstörning när hon var 1,5 och trodde hon hade det ena och det andra (bla. reflux då hon spydde väldigt mycket och hade svårt med sömnen). Vi fick näringstillskott i form av olika youghurt men inte ens de klarade hon av, hon fick typ kväljningar av allt. Sen började hon förskolan (och för oss) ändrades allt, Allahmdulilah. Med tiden har jag lärt mig att inte oroa mig för mkt, att barn får i sig precis den mängd dem behöver även om det i våra ''vuxna'' ögon ser ut att vara för lite.

Om du är orolig eller känner att ditt barn är undernärda ska du absolut söka vård och se vilka andra möjligheter som finns. Oftast är barn bara kräsna och vill dem äta en viss maträtt 24/7, ja då får det bli så. Ibland kan det finnas någon medicinsk förklaring, men oftast handlar det bara om att barnet måste få en relation till maten och det kan ta tid, vi måste helt enkelt ge barnen den tiden dem behöver.

Lycka till älskade syster, vet inte om detta inlägg kommer hjälpa dig men mina två bästa råd är ta det lugnt, kämpa med att få i ditt barn den mat den vill ha och sök vård i annat fall, finns massa hjälp att få <3
 
 
En bild på en 1,5 åring som just börjat föris <3
#1 / / Anonym:

Tack fina du!! Skönt att kunna relatera, man känner inte sig så ensam om det. Jobbigt när dem är så kräsna men det går framåt här oxå o alhamdolilah för allt ❤️❤️❤️

Tack för att du tog din tid att skriva så långt inlägg, vet att du har fullt upp. Så jag uppskattar det verkligen! Gillar även allt du skriver faktiskt du har en sånn flyt i i ditt skrivande mashallah, kan bli författare ju 😘🙂

Svar: Haha du är för fin! Skrev detta inlägg i all hast och försökte få med så mkt som möjligt av vår erfanhet. Allahmdulilah kära syster, fortsätt kämpa så löser allt sig ska du se ❤️❤️
Mrs.Coskun