En period, säger dem ..


Alltså jag blir tokig snart!! Sedan slutet på sommarn har selin varit i världens trotsfas och Jag går snart in i väggen.. Det skriks, kastas och hon lägger sig på tvären mitt i centrum i motstånd. Som om inte detta vore nog har hon börjat med en reflex där hon liksom går runt och tar alla barn på ansiktet, ibland klappas det men oftast rivs hon bara och går därifrån. Varje gång det händer kallsvettas jag, jag mår så dåligt att jag typ går hem och gråter. Hon beter sig såhär på förskolan också men där tycker lärarna att allt är normalt, men för mig är detta katarsof- min prinsessa som var världens mysigaste har blivit en vildunge som vägrar sitta still i mer än 2 min. Jag har ärligt hört de mesta från folk, både de som förstår men de som undrar om hon har tendenser för ADHD? Kan man ens visa symptom vid så tidig ålder??

År det någon som känner igen sig? Snälla dela med dig, de här med att hon liksom rivs gör mig så så ont i hjärtat, så rädd för att människor ska döma henne (har redan hänt!) och vill bara avvänja henne detta beteende men vet inte hur? 
#1 - Sara

Hej min dotter va oxå exakt likadan som din dotter alltså min dotter hon slog andra barn på ansiktet och skrek så högt att ibland jag ville bara försvinna däri från för vissa folk runt om kring kollade sne på oss, men jag lovar dig ha lite tålamod och det blir bättre och man ska inte störa sig på deras beteende eftersom det blir bara jobbigt för både barn och föräldrar, och allt barn är olika vissa e lite mer lugn och andra lite vild, men det kommer bli bättre och det är ju så på så sätt hon utvecklas hon börjar vissa känslor och sånt, det jag ville säga att det e helt normalt och hon kommer bli lika lugn som hon va innan, inshallah Gud ska va med er😘😘

#2 - Anonym

Har en 4 1/2 åring här i samma ålder hände samma sak med oss varav en anledning till att jag var tvungen att ta körkort för att slippa drama och utbrott i t bana och buss när vi var på väg Hem tex. Livet blev så begränsat att gå ut med honom fick mig att tänka och planera innan med nogranhet och klump i magen gjorde allt köpte böcker som att bemöta explosiva barn, barn och KBT samråd med bvc gick en så kalad komet utbildning och där fanns inga mer hjälpmedel men problemet var inte löst det blev bättre men inte helt borta mitt tips KOMET var super och eftersom hon är enda barnet som min son har vi tendens att ge dem för mycket uppmärksamhet vilket skadar lite, vi är redo för deras bussknep och bara väntar på att de ska göra något de inte får göra, SKIT i vad dem andra tycker och tänker jag var precis så det resulterade att vi var hemma nästan hela dagarna för orkade inte med centrum dramat där alla glor och dömer fick handla när maken kom hem då lämnade jag sonen med honom trots att vi var lediga hela dagen tro mig den som säger dem växer det kommer bli bättre ljuger dem blir smartare och pratar flytande då är man körd juste en sak jag brukade höra när han var liten var när språket blir starkare och de kan göra sig förstådda kommer det bli bättre funkade inte heller!! Sabr Sabr och lär dig att kasta utbrotten över axlarna fastna inte i dem annars kommer du aldrig orka klara skolan och körkortet :) vill bara pepa dig

#3 - Anonym

Assalam alaykom wr wb. Det är vanligt att barn trotsar och vissa gör det mer andra inte. Barn snappar upp saker lätt och kan reagera på saker som sker i omgivningen. Att hon rivs kanske tyder på nån slags avundsjuka på barn? Eller att hon trotsar genom skrik o kasta saker kanske tyder på att du varit för snäll mot henne som mamma? Hon kanske har lätt för att "trampa" på dig. Se detta inte som kritik syster, jag ger bara förslag på vad anledningarna kan vara. Sen kan jag tänka mig att hon blir lite bortskämd hos respektive svärfamiljer, det är en sak som jag ser påverkar mitt barn. Hos min familj lyssnar hen inte och trotsar mig mycket. Ett tips: när hon gör en dålig sak tex riva andra barn så måste du va mycket strikt och visa tydligt att du inte accepterar det. Tex du kan säga till på skarpen att nej nu går ni hem (om ni är nånstans). Och prata med henne, säg att du inte accepterar detta. Hon kmr snart förstå dina ord mer o mer och då kommer hon höra vad du faktiskt säger. Jag brukar göra som så att när mitt barn är skrikig och inte lyssnar så får hen gå in i sovrummet och lugna ner sig av sig självt. Det brukar funka bra. Hen har nu förstått att om hen inte lugnar ner sig så får hen gå in igen tills hen kommer ut tyst. Och annat tips: regelbunden morgon/kvällsadhkar. Detta har hjälpt mig, jag hade en period då mitt barn skrek mycket och då jag tog adhkar på allvar så märkte jag skillnad.

Men i dagens samhälle gillar man att sätta stämpel på alla barn. Såfort ett barn i skolan visar ointresse för nåt ämne eller en liten unge skriker på gatan så tänker man adhd och börjar utredningar. Ha sabr, detta kan va en fas. Finns barn som varit på ett krävande sätt under barndomen som sen när de blivit lågstadieelever ändrats och lugnat ner sig.

♡♡♡

#4 - Anonym

Syster lyssna inte på dennpåhittade sjukdomen, din dotter e fullständigt normal alhamdulillah, oftast gör barn detta för dom saknar någon form av uppmärksamhet eller dom vill framföra något,ngräv under ytan o försök hitta underliggande problem. Med vad gäller ADHD, det är kuffars påhittade sjukdom för att pumpa folk med piller o göra dom till sina marionetter. Folk kmr säga till dig det finns bevis hittan o dattan för det, det finns INGET konkret fysiskt problem med folk dom anser ha ADHD, dom dömmer efter ett beteende om nån e jauk lr nt

#5 - Syster L

As-salamo alaykum syster :)

Oroa dig inte, detta är JÄTTE vanligt. Mitt barn på 1,5 år är oxå väldigt all-over-the-place. Kastar mkt, kan slå sig själv i huvudet o lixom väntar på respons på det han gör. Har hört om vissa barn som brukar skalla väggen oxå. Se det som någonting helt normalt alhamdulillah. Ha tålamod. Visa såklart att det inte är acceptabelt men viktigt att du bekräftar hennes känslor. "Jag ser att du är arg" Lägg ord i det du ser. Denna ålder är en knepig ålder för de blir lätt frustrerade när de försöker uttrycka sig men talet är inte riktigt där än. Gå ner på barnets nivå, titta in i ögonen och visa att du verkligen försöker förstå henne. Det kan verkligen hjälpa. Bekräfta, bekräfta, bekräfta - och framför allt ha tååålamod!!
Jag skäms inte alls, utan gör det jag kan göra i situationen skulle uppstå mitt ute på gatan. Folk som inte har barn kommer inte fatta - folk som har barn kommer fatta. Till slut kommer denna fas att lugna ner sig och du kommer börja "känna igen" ditt barn igen in sha Allah :)

Må Allah underlätta för dig, ge dig tålamod förståelse och kunskap - amin! Kram!

#6 - JP

Tycker inte alls att du ska oroa dig. Din dotter är inte alls onormal. Tänk istället såhär.
Hon är inte så gammal, hon har börjat på dagis. Hon har gått från att vara ditt universum till att vara ett barn i en stor grupp. Då måste man ta plats o ta plats gör man genom att visa vad man vill högt och tydligt. Likaså måste barn som är på dagis rätta sig efter gruppen för att passa in, vilket innebär att de snart lär sig att de måste hålla inne med vissa saker som de känner för att det ej finns nån som har tid att hantera deras känslor ändå. Det gör att när de sen är i sin trygga hemmiljön, med de känner bäst, äntligen vågar visa allt det där de gått o burit på hela dagen. O då får vi föräldrar hantera en massa utbrott som egentligen inte verkar logiska i stunden.
Barn genomgår detta vid varje ny förändring i livet. Det är ju en otroligt stor grej för ett barn med seperation och anpassning till något helt nytt. Det är ju inte naturligt utan något vårt samhälle tvingar fram.
Min dotter började förskoleklass i augusti. Hon trivs o skolan är jättebra men det har ändå varit jobbigt. 23 nya barn att relatera till, plus alla barn i de andra klasserna, ny miljö, nya regler, nya samtalsämnen. Hon har varit som en minitonåring hemma o jag har haft ont i magen av att befinna mig i mitt hus. Har gråtit, oroat mig, skällt, bedjat och samtalat. Jag tycker att det som fungerar bäst är en blandning av tillsägelse och kärlek. Att visa att man kan inte bete sig hur som helst men att jag förstår att du inte vet vad du ska göra av dig själv o alla dina känslor o att jag finns här o älskar o tröstar ändå. Nu är det såklart svårare men små barn. Men försök att inte oroa dig. Selin är normal, du gör inget fel som mamma. Det gör över, så småningom o då hinner man samla kraft till nästa period.
Många kramar o styrka till dig Mrs. Coskun.

#7 - Niqabisen

Snälla tro inte att allt barn och vuxna gör i Sverige beror på sjukdomar. Allt detta med olika diagnoser är Helsjukt!!! Hon är i trotsålder. Min son har nu varit i en trots ålder i 1,5 år. Den andre var i en i 3 år. Men alhamdolillah efter de tre åren är han hur lugn som helst. Killar brukar ha längre trotsperioder och tjejers brukar vara kortare. 3-4 års trotsen är en katastrof med läste om mammor som gråter varje dag pågrund att barnens testa gränser är så jobbiga. Sabr och dua är det enda som hjälper. Är så trött på Sverige och deras adhd skit!!!!! Min äldsta son fick diagnos autism och adhd i Sverige och blev placerad i autistisk skola. Hamdolillah jag gav aldrig tabletter mot adhdnu går han i vanlig skola i Marocko och allt funkar jättebra. Jag har inte ens nämt han har diagnoser. Barn utomlands klarar sig lika bra som vem som helst trots att i Sverige har de diagnoser och ju äldre de blir i Sverige spelar de på sina egna diagnoser som ursäkt. Typ tonåringar aa jg kan inte hjälpa jag blir arg jag har adhd. Lägg av med dessa ursäkter. Uff Sverige får skärpa sig. Finns ju en diagnos eller fobi för alla folk och om du inte har nån hittar de en för dig

#8 - Mirjeta

Assalamu Alaykom,

Självklart är din dotter ett alldeles normalt barn och bra som hon är. Jag har en son som är som du beskriver det, trotsig, skriker och så fort han får syn på barn som leker med sina leksaker så river han det ifrån dem. Många gånger har jag skämts. Varit irriterande. Någon gång slog tanken mig att det nog skulle vara bäst om vi stannade hemma och bara gick ut till gården, men, så en dag, på gården såg jag en flickas uppförande komma att likna min sons och jag såg så fantastiskt mamman bemötte detta. hon gjorde så gott hon kunde och hon kan mig ett gott råd, att sluta skämmas. Det här är barn, så är dem, sluta irritera dig, släpp loss, låt honom få vara, men tala till honom lugnt att det här är inte ok, och så vidare....barn förstår ju inte men du säger ju ändå till. Och tro mig, du är definitivt inte ensam, jag går nu ut o handlar mat med en pojke som springer runt och vill ha allting men nej är nej. Och nu älskar han att handla med mig för jag låter honom få lägga ting i korgen till det som står på inköpslistan. Nu blev det för långt men håll ut, det är en period, och du, många gånger har jag slagit huvudet i väggen av frustation men slutligen förstod jag att det inte hjälpte mig, det växte bara en enorm stress som tog mig på ryggen. Idag är han ännu som han är men jag hänger på hans period o talar om vad spm är ok och inte. Må Allah underlätta för
Dig och för oss alla, det är inte alltid lätt med våran busungar

#9 - Anonym

skit i kommentarer om ADHD! alla vi människor har en släng av ADHD seriöst. hon är ett barn och vill testa gränser. "straffa" dålig uppförande på ett kärleksfullt sätt dock kom ihåg att uppfölja allt du lovat, både när det gäller roliga saker o straff. då lär hon sig att lita på mamma att hon kmr göra det hon lovar när det gäller roliga saker men också när hon "hotar" mig när jag uppför mig mindre bra. barn förstår mer än vad vi tror.

barn är underbara och likaså är selin! det är en utmaning med barn och alhamdulillah att vi fått den möjligheten.

sabr, kärlek, waleykomo salam wa rahmatullahi wa baraktuh

#10 - Peanutbutter & Banana

Jag tycker inte låter som Adhd. Tänk såhär Selin började dagis tidigt och hon är tvungen att försvara sig och visa att hon inte låter andra trampa på henne. Och hon tar beteendet hem. Jag var likadan när jag var yngre började på dagis när jag va 10mån och jag lärde mig tidigt att ha eget revir och tyvärr tog jag hem beteendet.

Hoppas ni har en fin fin helg 💚

Svar: Selin började på dagis när hon var 1,5 år, detta beteende började dessvärre några män innan dagis :/ hon är vildast på sin avdelning så om något lär hon väl dem andra barnen... Men Inshaa Allah kherr hehe
Mrs.Coskun

#11 - Anonym

De e vanligare än vad man tror, barn klättrar i väggar i den åldern. Drf man som förälder får gråa hår snabbare hehe. Må Allah underlätta för dig rgc!!

#12 - M

Salaam aleykom fina du,
Må Allah underlätta för er och ge er en stark mor-dotter relation till varandra med kärlek och respekt livet ut, amin!
För det första, de som nämner adhd redan nu.. Det går inte att sätta någon sådan diagnos i förskoleålder på ett seriöst sätt. Det är rena gissningsleken isf då det händer så otroligt mkt i barnets utveckling och saker ändras hela tiden. Tänk inte på det nu. Min systerdotter fick samma stämpel i den åldern.. Va vildast på förskolan, väldigt ledande o kunde va aggressiv mot andra barn osv. Visade sig nr 1 hon va VÄLDIGT smart och behövde mer riktad och anpassad stimulans ett tag. Nr2 hon behövde glasögon... När hon såg bättre blev mkt bättre. Idag går hon i skolan, är fullt normal, hon är lite vild emellanåt fortftande men det är på en "normal" nivå eller vad man ska säga. Nu kanske du inte känner att du kan relatera till detta just, men ville mest få fram att ingen kan säga adhd i denna ålder. Det går inte att säga! Och vad är det då för nytta att oroa mamman för detta!? Sen behöver man verktyg för att orka o hantera sin vardag. Tips är, om folk ger råd om timeout etc.. Kör ist time-in, hon är för liten. Om du inte redan gjort det så vänd dig till bvc som ibland kör bra flräldrautbildningar eller känner till sånna grupper där man kan få stöd o råd i sitt föräldraskap. Dom är toppen! Sen håller jag med JP's kommentar ovan - en kombination av kärlek och tillrättavisning. Hejja dig umm Selin, du är en fantastisk mamma och syster!
Kramar från oss

#13 - Iman

Salam alikom! Kul att läsa en "muslimsk" blogg som man kan identifiera sig med☺ Till din oro: det är väldigt vanligt att barn reagerar så. Jobbar som fsk.lärare och möter barn som rivs och bits. Oftast har det hänt något i deras liv typ fått syskon,flyttat,slutat med napp/blöja m.m Det viktiga är att markera att det inte är ok, säg ifrån när det händer och försök förklara att de andra barnen får ont och blir ledsna. Sen får man försöka ha tålamod med barnet och inchAllah så går den här fasen över. Förstår att det är jobbigt. Lycka till och må Allah underlätta för alla oss föräldrar.

#14 - safiba

Salam alwikum syster om din doyter har fått vacciner så kan det va pga dem . Du kan kola på en dokumentär om vacciner o dem skadar barns utveckling o nerver dem saker som vaccin innehåller. Mitt barn o systers barn o väldigt många jag känner har ej tagit en enda o lever det ör endast Allah azza wa jall som bestämmer deras öde. Men barnmorskor typ alla som jag hört säger att det ör livsviktigt man dör utan vaccin osv men det är struntprat lita på allah o ta aldrig sprutan.

Svar: Walekom assalam fina, selin har bara fått tre vaccin och den sista var för ett tag sen så ja vet inte Wallah :/
Mrs.Coskun