Det bristfälliga skolsystemet
Hur många av er kunde läsa texten problemfritt ? ( ta den med en nypa salt)

Under den senaste kursen jag läste, Allmän/ämnes didaktik, grävdes djupa sår upp till ytan, sår av lärare som under hela min barndom klagat över min stavning, klagat över min kapacitet att förstå övningar, klagat över hur duktig jag är på att skriva men hur jag stavar som ett barn, allt detta från tiotals lärare under 13 års tid utan att se ett mönster, ett tecken på att något kanske inte stämmer och sen i vuxen ålder får ett besked som lättat på 13 års börda, tack vare en professor som la märke till något så många lärare missat..

Och värst av allt är att vi lärare får NOLL utbildning i hur man hanterar elever med inlärningssvårigheter, eller elever som stammar, eller elever med nedsattfunktion i det ena eller de andra men som fortfarande kan gå i en ''normal klass'' och få en ''normal studiegång''. 

Än idag måste jag under varje kurs, vara läraren åt min lärare och förklara hur man ska bete sig pedagogiskt mot mig, hur jag hanterar kunskap, uppgifter och tentor. Förklara hur det funkar med ''sånna som mig'' i ett klassrum, och ibland är det som om jag pratar kinesiska. Jag är inte den första som blivit diagnoserad dyslexi på uni och verkligen inte den sista då kompetensen är så låg gällandet detta. 

Om någon av er är det MINSTA misstänksam : sök vård - på en gång! Det öppnas en heeelt ny värld för dig , speciellt gällande din studiegång, och låt ingen trycka ner dig, kom ihåg att om något så är du sneppet smartare som kämpar med svårigheter och klarar dig än de som kämpar under ''normala förutsättningar''. 

#1 - Angi

Fastnade lite på ordet "rseetn " men annars flöt det på.
Är det vanligt eller mindre vanligt att många har svårt att läsa liknande texter?
Generellt i detta samhälle så har man länge inte haft förståelse för dom "utanför normen". Jag kan ha svårt att höra om någon tilltalar mig och liknande om jag tex läser eller tittar på något då jag brukar vara ganska försjunken och koncentrerad. Detta ledde ofta till att jag missade att skolklockan ringde in från rast när jag läste eller lekte och ofta kom för sent. Såå många utskällningar jag fick och föräldramöten där lärarna påpekade allt från hörselskador till dålig uppfostran och oförskämdhet.
Detta märker man fortfarande tex när man blir mamma och går till BVC att man kan bli skickad till barndoktorn för lite allt möjligt, om barnet växer, väger eller annat som inte riktigt stämmer överens med deras siffror.

#2 - E

Det är synd att din dyslexi inte uppmärksammades när du var yngre. På lärarutbildningen får de som läser till specialpedagog utbildning i hur att lära ut för elever som behöver särskilt stöd, inte vi andra. Dock kan man ju alltid välja till specialpedagogik på specialiseringen eller komplettera med kvällskurs! :)

På Uni hade vi ett lärcentrum som man kunde gå till och få hjälp med allt skolrelaterat man hade svårt med. Föreläsare har inget ansvar eller bildning om att undervisa på ett specialpedagogiskt sätt. Det finns det inte resurser till heller på uni och det förstår man, men tyvärr brister det i grundskola också.

Svar: Men det är just det som är fel , varför ska man bara utbilda specialpedagoger i detta? När dem flesta av oss går i 'vanliga' skolor, borde inte alla lärare vara utbildade i det då? Men som sagt, jag ska nog söka kurser i det på master nivå inshaa'allah <3
Mrs.Coskun

#3 - Anonym

syster, vilken linje gick du på gymnasiet?

#4 - a

I nya lärarutbildningen får vi med specialpedagogik.

#5 - sara

heeej '' bara undra hur fixa du din blogg bloggdesign? och om någon fixa år dig , vem

#6 - Meriem

Salam syster, sen jag gick i 2:an misstänkte mamma att jag hade dyslexi , hon pratade me specialpedagogen i skolan som skickade mig till skolans egna psykolog. Efter 1000 olika tester säger dom att jag har ADHD/ADD. Först när jag gick i 5:an tog jag reda på vad det var. Jag skämdes så mycket, de va så hemskt & jobbigt att få veta att jag hade ADHD/ADD. Inte först i 1:an i gymnasiet så frågade matte läraren mig om jag har dyslexi då jag visat tecken på det. Efter en massa tester hit & dit fick jag veta att jag absolut inte har någon ADHD/ADD utan endast har dyslexi. Det var så skönt att få slippa bära på den hemska känslan om att jag troligtvis hade ADHD/ADD & att jag var frisk, att jag endast hade svårt med stavningen. Från en massa F under första terminen i gymnasiet höjdes betygen rejält då jag fick rätt hjälp. Nu tar jag studenten till sommaren, alhamdolillah med dom betygen jag är nöjd med. Tackar Allah att dom upptäckte det i början av gymnasiet, tack vare rätt hjälp & stöd från både skolan & hemmet har jag klarat studierna mycket bättre. Är dock otroligt besviken på att mina förra skolor aldrig la märke till det. Jag fick endast hjälp för min koncentrationssvårigheter då alla tyckte synd om mig pga det stod i alla mina papper att jag hade ADHD/ADD. Tycker lärare bör åtminstone lära sig lite grunder på att kunna lägga märke till när en elev har någon svårighet.

#7 - E

Det är en bra fråga, vi borde egentligen också få den utbildningen. Fast allt kan ju inte ingå heller, dock så har det ju varit väldigt fel att ingen lärare kunde misstänka att du hade det under alla år, det är väl det "minsta" man som lärare kan uppmärksamma. Dyslexi och dyskalkyli blandas allt för ofta ihop med skrivsvårigheter och räknesvårigheter, utan att tänka steget längre.

#8 - Anonym

Hej, jag undrar hur ni läser kurserna på lärarutbildningen. Läser ni en kurs i taget tex 7.5 poängs kurs under cirka en månad, och sen börjar med nästa? :)

#9 - Sara

Logoped!! Kom till logopeden och få en dyslexi bedömning om ni eller andra i er omgivning misstänker att ni kan ha läs- och skrivsvårigheter. Den är jävligt jobbig och tar lång tid men om du har dyslexi så sätter vi diagnosen och så bör du enligt lag få det stöd i skolan som du behöver ;)
Be en läkare skicka remiss till en logoped bara