Tidiga morgnar och topplista
 
Godmorgon mina fina!
Vi har varit uppe med tuppen, jag och barnen. Känns som om klockan borde vara 14 nu men det är den icke, därför sitter jag här med min andra kopp kaffe. Maken jobbar ju natt på helgerna så för mig blir det tidiga morgnar ensam med barnen 7 dagar i veckan. Jag börjar tidigare på vardagarna så jag tar första halvan av morgonen; blöja/toa och frukost, maken tar påklädnad och lämning 😅 det jämnar ut att jag inte får sova 😂. Ni är många som frågar hur vi får ihop livet och det är bland annat genom sånna här lösningar; rättvisa lösningar där man möts halvvägs och skapar rutiner som passar ens egen familj. Även ta emot den hjälp man kan få. Det är inte lätt att vara två föräldrar som jobbar och pluggar för att ta examen samma läsår, allahummabarik. 
 
Annars så är det lite tystare än vanligt här pga, jaa men ni vet; min uppsats! 2 veckor kvar till inlämning, imorgon inshaa Allah ska jag börja med min resultats analys vilket är näst sista kategorin i uppsatsen. Jag vet att de kommande två veckorna kommer innebära en plugg trans för mig, där jag inte kommer kunna göra annat än att andas och plugga - SEN ÄR DET NÄSTAN KLART! Opponering i januari, hoppas jag inte behöver kompletera alltför mkt under revisionstiden, de slapp jag sist! 
Annars önskar jag er en underbar söndag med alla ni älskar, och avslutar detta inlägg med att jag tydligen ligger på plats 40 av blogg.se topp 100 bloggare! Helt sjukt då detta är skandinavens största bloggportal! Tusen tack för att ni är så lojala Allahummbarik, fastän bloggen är sämst denna period! 

Fine dining
Godmorgon fredag! 
Hur mår ni denna fredag? Sjäv mår man bra, hade en härlig torsdag tillsammans med maken och sedan en sushi kväll med en massa bästishäng = lagom utvilad till att börja skriva på uppsatsen igen. Blir helt slut av att jobba med den så intensivt så jag tvingade mig själv ledigt igår.
 
Vi hade en spontan lunch date jag och maken, på nyöppnade indian street food ute i Hammarby sjöstad (finns ju annars på söder bland annat). Älskar deras mat, speciellt då dem har halal kyckling, och att äta med en utsikt är ju aldrig fel. På bilden ser ni deras lunch meny, en tre rätters som egentligen innehåller en lammgryta, en böngryta, och en kycklinggryta - vi bytte ut lamm alternativet så vi fick kyckling (och maken tog någon ost variant). Sååå himla gott. Vi ska dit på date night någon gång, då utsikten är magisk på kvällen.Många av er har frågat om priserna och lunch menyn ligger på 99 kr iaf. Sen vet jag inte mer..:)
 
2018 - Hijabens år ..

Jag tänkte skriva en årsresume först, men jag sparar den till längre fram i månaden insha’Allah. Istället tänkte jag skriva om vad jag kommer att komma ihåg året 2018 som. Det räcker med ett ord, och jag tror dem flesta kommer hålla med mig om, nämligen HIJAB.

Tyvärr inte i den positiva kontexten. Detta året är det året som hijab varit det hetaste ämnet i allas hem, skolor, fikastunder och i allas datorer och telefoner. Det är det året vi muslim har varit mest oense och ense samtidigt om något som rör islam och det året som hijabi och hijabis fått mest negativ respons av muslimerna själva. Och de året som var och en av oss känner fler som tagit av sig slöjan än satt på sig den..

Detta året kommer jag alltid minnas med smärta, sorg och en klump i magen, men också det året som kom med den största övertygelsen över slöjan. Jag valde att ta på mig den för 10 år sen helt självmant för min kärlek till Gud, för min rädsla att inte lyda honom i något som är så grundläggande i min tro, och varje dag har varit en kamp, precis varje dag. Jag har i många år varit tyst om kampen, skämts över svårigheten och blivit dömd över mina känslor kring den när jag väl öppnat upp mig. Men i år har jag vågat vara öppen med detta, berätta, föra en dialog, som stärkt mig i min kamp, normaliserat mina känslor och bekräftat min avsikt med min slöja för mig själv. Jag gör inte detta för någon annan, hijab är obligatoriskt, och mina upp och nedgångar är mina egna och ingen annans och så länge jag aldrig rättfärdigar dem är dem inget att skämmas över, alla kämpar, med olika saker på olika sätt. 

Den största insikten jag fått är förståelsen och acceptansen om att detta är, än så länge, min största prövning i denna dunya, en prövning som ibland är så tung att jag knappt kan andas igenom den, men jag kämpar på. För många är detta inte förståeligt; hur kan kläder och ett stycke tyg vara så tufft för någon men det är den för mig, på grunder jag inte kan förklara, det bara är så och har alltid varit så, ibland mer påtagligt i ibland mindre påtagligt.

Folk kallar mig ofta för stark gällande många saker jag inte alls håller med om, men när det kommer till slöjan vill jag klappa mig själv på axeln. För så många gånger jag gråtit i min sujud att jag nästan känt att jag tappar andan, i min duaa om att gud ska hålla mig fast vid den går inte ens att räkna längre. Jag blir tårögd av att bara skriva ut orden. Allhamdullilah. 

Jag älskar Gud mer än allt i mitt liv, och därför bär jag slöjan och håller fast vid den. Allt han berikat mig i detta liv, är inte värt att vända honom ryggen för min svaghet i detta. Jag ber innerligt att jag känner såhär fram tills den dagen jag dör.

Vad kommer ni minnas 2018 med?