Helgens Eid-kalas
(null)

(null)

(null)

(null)

Lite bilder från helgen Eid-kalas med kusinerna och idag väntar ännu mer firande för barnen med deras bästa vänner. Jag var så mycket jag tänkt uppdatera er med men dagarna springer vara iväg. Sprang en massa ärenden imorse, pluggade och nu i skrivande stund passad jag på och lunchar med min barndomsvän innna jag ska plugg det sista för dagen. Tiden spribger förbi och detta är min sista spärrtenta och vet ni vad? Jag klarade dem andra två!! Tjejer om jag fixar denna har jag alltså en termin kvar till examen, eeeeeen termin? Jag kommer lösa 150% visserligen men ähhh de ordnar sig insha Allah! 
Snart är det Eid igen inshaa Allah och vill ni ha ett lika härligt kalasuppdukat så finns detta sett som kommer i sex-pack av allt ni ser ovan för 50 spänn! Alltså barnen var lyriska även om mitt partyplaning-måste-ta fina-bilder hjärta dog lite 😂
Sanningen bakom nätväskan
(null)

(null)

(null)

Här har ni min styling av den berömda nätväskan, visst var det gulligt? Med min favorit frukt och allt! Men sanningen är att jag kände mig så nostalgisk under hela fotograferingen för jag minndes året vi boddde i Tunisien, då jag ofta följde med min mormor till marknaden och hon hade en exakt likadan väska för all frukt och grönt hon skulle köpa på marknaden. Vem skulle kunna tro att det 20 år senare skulle bli en trend? 
Ska jag vara ärlig kommer jag nog inte bära denna mer än till outfitbilder eller Picknickar med barnen. Det är inte riktigt min stil av väska då jag gillar lite finare, feminina väskor, men himla cool var den iaf och gjorde sig bra på bild! 

Vad tycker ni om denna trend? Yay och nay? Jag inspirerandes såklart av våran bästa imane, som btw har börjat blogga!! Jaa ni hörde rätt, ni hittar hennes blogg här! 

Konsten att värdesätta sig själv

Hela livet har jag alltid värdesatt mig själv genom mina prestationer, ju bättre jag presterar desto mer betydelsefull är jag. Många som delar en utländsk bakgrund kan nog känna igen sig i detta. Att man har föräldrar som förväntar sig topp betyg i skolan, bästa resultat på sporter man utövar och bäst uppförandet. Man ska se perfekt ut och vara perfekt, men det finns väl ingen som är perfekt? 

Jag älskar mina föräldrar och är tacksam för allt dem gjort för mig, missförstå mig inte nu. Men jag tror att den uppoffring dem gjort för oss, att ta sig till ett främmande land och börja om från noll för att ge oss ett bättre liv, har på något sätt fått dem att förvänta och uppfostra oss på de sättet att vi bara ska vara bäst på allt, göra allt och allt där emellan är helt ovärt. Detta har satt sina spår på mig, spår att jag som snart 30 åring forfarande kämpar med. Jag kämpar med att älska mig själv, trots trots min dyslexi och odiagnostiserade adhd, för jag är bra och gör mitt bästa vilket gör mig till bra, smart och duktig, även om det är på mitt sätt och i enlighet med mina förutsättningar. 

På lärarprogrammet får vi lära oss att undervisningen alltid ska ske efter elevens egna förutsättningar, och om eleven inte ha rätt förutsättningar hemma ska skolan förse elven med det. En väldigt fin rad att läsa om skolväsendet, men som den elev jag en gång var fick jag aldrig hjälp att skapa rätt förutsättningar hemma. När lärarna misstänkt att jag hade dyslexi tvingades jag plugga tusen gånger hårdare än alla andra, bara för att nå samma resultat, för ingen lärare förstod vikten av att förklara detta för mina föräldrar. Jag växte upp med att konstant känna mig otillräcklig och att man inte är något utan sina prestationer i livet. Såhär kan de vara hos många, och jag tror kulturkrockar försvårar allt ännu mer. Alla mina vänner hade det såhär och som lärare möts jag av detta dagligen hos elever som delar samma uppväxt som mig. De är därför jag tycker vårt jobb är så viktigt, att finnas där och lära barnen det dem saknar hemma. Speciellt för oss lärare som jobbar med elever som kommer  från tuffare socioekonomiska förhållande. 

 

Idag har jag lärt mig trivas i mitt eget sällskap, gillar att vara ensam, och kan både sitta och äta själv eller shoppa själv - detta var omöjligt förr! 

Jag är den bästa versionen av mig själv, inte för jag har tagit körkortet eller fött tre barn utan för jag helt enkelt är bra som jag är. Det har varit så tufft att tampas med känslor om att vara otrillräcklig och dum i huvudet bara för jag inte har tagit examen än till exempel, men jag försöker påminna mig själv om att tänka på allt det fina jag har i livet och att jag duger precis som jag är, oavsett mina prestationer.

 
Igår hade jag en härlig dag, satt ensam och pluggade i ett bibliotek och sedan ett café där jag åt lunch och njöt av mitt skrivflyt i tentan...